Hmm vad jobbigt dit liv känns. Jag vet ingenting om hur länge du haft det så här. Att du tappar lusten för att leva känns som en ganska normal tanke, om du upplever att du inte har några vänner och att arbetet är det enda som håller dig vid liv. Jag funderar oxå på om du har någon kontakt med psykvården eller sitter du själv med dina tankar?
Självmord är en slutgiltig handling. Ett självmord leder ju till att du aldrig får reda på om ditt mående kan ändras eller hur? Det enda man vet om livet är ju att det ändras och under ganska konstiga omständigheter. Själv fick jag träffa min livs kärlek och bästa häng när jag svarade på en annons på webben för 19 år sedan. Mitt liv blev så mycket bättre av den här händelsen som var så fel på alla sätt. Jag unnar dig att få uppleva detta enorma någon gång i ditt liv – det du inte väntar dig men som förändrar livet på ena eller andra sättet – det behöver ju inte vara en kärlek – utan vad som helst som ditt liv behöver.
Om du inte har kontakt med din psykiatriska mottagning eller vårdcentral så TA kontakt med dem. Jag tror att du kan få mer hjälp än det känns för dig just nu. Akut kan du oxå ringa MINDs självmordslinje eller självmordschatt där du kan prata eller chatta med en person som orkar lyssna på dina tankar.
Själv skulle jag uppskatta att samtala med dig – är nyfiken på dig som person .