Jag har tyvärr ingen egen erfarenhet om borderline, men jag kan försöka hjälpa iallafall.
Jag relaterar till det du säger angående att anpassa sig till andra människor och situationer. Samt det du säger om att du hjärntvättar dig själv till att tycka vissa saker och tänka på ett visst sätt. Jag har tyvärr inte kommit på hur jag ska hantera det. Men jag har berättat för min kille om det här och det har varit skönt. Att han iallafall vet om det. Det är ju inte så att han kan göra något. Men han kan påminna mig ibland om att tänka själv om han känner att jag säger saker som inte riktigt är mina vanliga åsikter.
Pratar du med någon om det som är jobbigt? Har du någon vårdkontakt? Har du fått möjlighet att testa terapi och/eller medicin?
Jag hoppas det känns bättre att berätta för någon och som sagt, jag lyssnar på dig. Och dina problem är precis så stora som du tycker att de är. Låt inte någon förminska dina problem, speciellt inte du. Det är ju väldigt lätt att man gör det. Man tänker att man borde klara livet utan problem trots att man har en diagnos som ibland kan göra det omöjligt. Kram till dig.
