Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Min diagnos tar död på mina relationer

Min diagnos tar död på mina relationer

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Hej!

    Jag har emotionell instabil personlighetsstörning och känner mig otroligt ensam. Jag vet inte vad som bara är jag och vad som är min diagnos. Jämt blir jag nertystad och beskylld för att det är bara min diagnos. Jag är då inte berättigad till ilska eller ledsamhet, allt är ju bara min diagnos. Detta tar död på alla mina relationer, långsamt men säkert. Någon som känner igen sig?

    Avatar

    Låter jobbigt att du inte får visa känslor utan att det läggs på din diagnoshög. Berätta mer om  så man får en bättre bild.

    Trådstartaren

    Låter jobbigt att du inte får visa känslor utan att det läggs på din diagnoshög. Berätta mer om så man får en bättre bild.

    Jo om jag blir arg eller ledsen och känner mig missförstådd och går upp i affekt. Då får jag alltid höra att jag är alldeles för känslig, det måste ju ha med min diagnos att göra. Vanliga känslor verkar jag inte få ha.

     

    Jag har samma diagnos och känner igen mig i det du beskriver. Det gör också att jag tvivlar på det jag själv känner och liksom tänker ”har jag rätt att bli arg/ledsen nu eller överdriver jag bara eftersom jag jag bpd?”. Svårt att lita på att det man känner är ”giltigt” liksom.

    Trådstartaren

    Jag har samma diagnos och känner igen mig i det du beskriver. Det gör också att jag tvivlar på det jag själv känner och liksom tänker ”har jag rätt att bli arg/ledsen nu eller överdriver jag bara eftersom jag jag bpd?”. Svårt att lita på att det man känner är ”giltigt” liksom.

    ja absolut, det är exakt så jag menar. Svårt det där!

    skriver mer om detta på min blogg

    http://www.jagraktuppochner.se

    Känslorna är inte mindre berättigade för att du har din diagnos, och det går inte att skilja på dina känslor och diagnosen. Diagnosen är en beskrivning av hur dina känslor (mm) fungerar. Jämför med kroppsliga överkänsligheter: ”Jo, ät upp nu – det är bara din allergi som får dig att reagera så där!” Visst, du är känslig, kanske ”överkänslig”, men varför skulle inte hänsyn tas till det? Diagnosen är ju så sett en hjälp för att du och andra ska förstå, kunna ta hänsyn, hitta metoder för att komma igenom svårigheterna.

    Om dina reaktioner är väldigt långt ifrån att stå i proportion till vad som triggat dem, eller om du triggats av en grundlös misstanke, är det förstås något att prata om efteråt och mellan gångerna, för att triggern ska kunna undvikas, eller reaktionen eller dess konsekvenser (tex att den andra blir sårad) ska bli mer hanterliga.

    En del nära och kära kommer inte att klara av påfrestningarna, och det är väldigt ledsamt. Men om någon viftar bort det med ”äsch, det är bara din diagnos” så är den personen nog ändå inte bra för dig.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.