Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Livet med borderline

Livet med borderline

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Vaken i natt med… berg och dalbana varje dag. På natten måste jag hålla mig vaken… känns det som. Tänker , det mal, det där hålet, mörkret, att avsluta… Kämpar mig igenom ännu en natt, står ut. Har allt jag behöver i livet, familj, vänner, professionell hjälp, men det är bara så här ändå. Ok, det är lite omständigheter i livet som har kickat igång mycket. Långtidssjukskriven, arbetslös.. Men jag spelar musik. Det funkar för mig. Kan dock inte spela gitarr mitt i natten i lägenheten. Jag fick min borderlinediagnos för ett par år sen och det har varit väldigt bra för mig, underlättat livet oerhört. Jag är i övre medelåldern och har dragits med mitt psykiska illamående sen barndomen..Många frågor som väntat på svar. Bättre nu som sagt. Ändå tillräckligt tufft… Nån som känner igen sig här möjligtvis?

    Det känns som du på något vis försonats med ditt förflutna och därför stundvis kan hantera din situation? Ett stort steg när det gäller borderline och även andra diagnoser är att kunna acceptera att den är en del av livet och vardagen. Det är viktigt att hitta en behandlingsmetod som passar just dig. Genom bra och fasta rutiner för sömn och måltider, regelbunden fysisk aktivitet och att undvika beroendeframkallande medel som exempelvis alkohol kan man skapa rätt förutsättningar för att minska ångest och nedstämdhet. Det är en stor fördel att inte vända på dygnet när man mår psykiskt dåligt, dels för att man behöver dagsljuset och även den lilla dos D-vitamin vi kan få genom detta, när man som vi lever i ett nästan konstant mörker under lång tid i denna del av världen. Det är ju även nattetid som ”demonerna” kryper närmare, när mörkret och tystnaden blir så märkbar. Då kan ensamheten kännas ännu mer tydligt. Och även att man blir begränsad när man till exempel vill spela gitarr. 😉

    Trådstartaren

    Tack! Det betyder mycket att någon lyssnar. Allt stämmer i det du säger. Det svåra är väl att komma till den där goda platsen där allt fungerar. Men jag tycker att det långsamt går i rätt riktning. Alkohol har jag slutat med. Det skulle vara bra att ha någonstans att gå om dagarna, för dygnsrytmen bland annat. Inte så lätt att upprätthålla goda rutiner på egen hand, för mig i alla fall…

    Nej, det är lätt att hamna utanför rutiner när man inte har någon anledning att upprätta och följa nödvändiga rutiner. Det kan även vara bra att man planerar och inför dom successivt, så att både kropp och knopp hinner följa med i förändringarna. Det är ju inte lätt att ha någonstans att gå i och med den här pandemin, men har du några tankar kring vad du skulle kunna tänka dig att göra? Det kommer ju en tid då vi förmodligen kommer att kunna återgå till det normala. Har du fått några råd vad som skulle kunna passa ihop med just din diagnos? Mycket beror ju även på hur och vart man bor, med tanke på utbud och så vidare.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.