Är ledsen över att höra om detta samtidigt som jag är otroligt glad över att se någon annan som skriver vad som skulle kunna ha kommit direkt ur min egen mun.
Jag fick diagnosen GAD för snart 9år sedan. Två år efter adderades diagnosen ADD tillsammans med psykolog samtal som lett till insikten om att det är ett fruktansvärt kravfyllt paket jag haft oturen att lindats in i.
Alltid kört på med studier i samband med jobb, varje dag fylls med ångest över att inte duga och hat för att jag inte presterat mer -att jag inte varit duktig.
Förra året började jag må rätt dåligt med förändringar på min arbetsplats och blev i våras sjukskriven för utmattningsdepression. De första veckorna var bland det värsta jag varit med om. Den nu välkända sjukskrivnings-skammen drabbade mig hårt.
I somras blev jag uppsagd från mitt jobb och är nu i ett skede där jag väntar på att arbetsförmedlingen eller försäkringskassan ska hjälpa mig tillrätta.
Vet logiskt att detta är fel, men känner dagligen en sådan skam över att jag inte kan klara av att leva ett “normalt” liv så som samhället präglar och pushar mig mot.
Mår dåligt över att vara till besvär för min sambo och skäms för att jag inte kan ta hand om mig själv. Vill inget mer än att jobba och skaffa barn – men är rädd för nya depressioner.
Någon skrev en gång att det svåra är inte att leva med Gad -utan att överleva ett liv med den. Men hur ska jag klara av att leva med alla dessa svårigheter i mitt lilla söndernötta paket?
