Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Förstärks GAD vid stress och yttre påverkan?

Förstärks GAD vid stress och yttre påverkan?

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13
  • Märker att det för mig finns ett ganska starkt samband mellan att få hög stressnivå och där mitt generaliserade ångestsyndrom börjar göra sig närvarande. Hade mycket stress på mitt förra jobb under många månader och fick allt svårare att hantera mina katastroftankar/höga ångesttoppar som innehöll alla möjliga skräckscenarium. Skulle nog vilja beskriva det som att jag varit ganska funktionsnedsatt i arbetslivet när jag varit i de tillstånden. Minns hur jag vissa dagar när något som oroade mig fick fäste blev tvungen att sjukskriva mig pga. inte sovit på hela natten etc. Var i ett för dåligt skick för att gå till kontoret. När jag sedan mår bättre generellt är det som att GAD:en sakta försvinner och mer puttrar på lite i bakgrunden.

    Känner någon igen sig? Är det typiskt för just den här diagnosen att den triggas av sådant som stress och kontrollförlust? Är det därför KBT sägs hjälpa?

    KBT kartlägger den medvetna och undermedvetna aktiviteten vi upplever om dagarna. Det är vanligt att man ”halkar in i” eller ”hamnar” i en psykosocial problematik som ångest, övervikt eller tvångstankar, varpå KBT hjälper folk att spåra och kartlägga varifrån det kommer och vad det är som bidrar. Därifrån får man utrymme och möjlighet att ta ställning till hur mönstret ter sig, så att man helst utan medicinsk behandling eller invasiva kirurgiska grepp kan ändra situationen varifrån symptom uppstår.

    Trådstartaren

    Tycker mig märka att det här med GAD handlar om någon form av kontrollbehov. Ju mer stress jag utsätts för desto mer får jag ett behov av att kontrollera tillvaron. T ex genom tvångshandlingar, hypokondri, katastroftankar om att nära anhöriga är sjuka osv. Jag har faktiskt gått i KBT tidigare och kartlagt en hel del, men tyvärr hann jag inte få så mycket verktyg med mig därifrån för att på riktigt ”bota” GAD:en eller känna att jag vet hur jag ska kanalisera det hela. Distraktion är mycket jag använder mig av i förebyggande syfte men annars står jag handfallen känns det som.

    Jag har också GAD och jag känner igen att det blir mycket värre när jag utsätts för mycket stress t.ex. i samband med jobb. Jag har också haft problem med många sjukdagar i samband med utbrändhet när jag inte kunde sova på nätterna (det har som tur var släppt nu och jag orkar arbeta varje dag).

    Jag har testat KBT men det hjälpte tyvärr inte mig, kanske hjälper det om man har problem med beteenden som man måste ändra på. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hjälper mot GAD (jag har haft diagnosen i tio år), förutom att man måste försöka ha en så pass stabil och lugn livssituation som möjligt.

     

    Trådstartaren

    Verkligen, en stabil och lugn tillvaro behövs. Haft det lite mer harmoniskt senaste dygnen och GAD:en känns inte av. Får däremot påslag om vissa personer triggar mig med ångest av olika anledningar, då är gaden väckt igen. Kan hända under ett telefonsamtal att jag blir hemskt hypokondrisk tex, och då pratar vi inte ens om sjukdomar. Drar därför slutsatsen att trygga relationer ingår verkligen i ett stabilt och lugnt liv, för att hålla gaden stången. Allt som ger ångest eller stress är som att lägga ved på elden. Blir det för mycket så blir det en stor brasa som kan ta tid att släcka och lugna ner igen. Eller vad tror du, red kagesa?

    Hej, lever denna tråd fortfarande?

    jag är inne i en hemsk svacka med min GAD och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Allt jag tidigare har lärt mig i KBT är som bortblåst, och panikkänslorna avlöser varandra. Någon som orkar skriva med mig?

    Jag har sån inneboende rädsla att bli jättesjuk, psykiskt sjuk och inte orka med livet längre.
    logiskt vet jag att man inte kan se på en person som lider av kraftig ångest, det kan vara en dagisfröken, en civilingenjör eller kassabiträde, men jag tror alltid att folk kan se igenom mig. Jag är så paranoid just nu, och så rädd för att inte orka. Har barn, jobb, partner och måste ta mig i kragen och jag försöker verkligen! Jag exponerar mig, gör mindfulness, tränar, har ett gott socialt nätverk men ändå så har jag fruktansvärd ångest hela tiden! Sjukskriven i två veckor nu och insatt på tricykla antidepp, förutom SSRI. Jag mår så fruktansvärt dåligt

    Trådstartaren

    Usch, så hemskt Purple Cigogu 🙁 funderar på det du skriver om att vara paranoid och kanske att det kan innebära att man försöker sätta upp en ännu starkare fasad? ett tips är att försöka prata istället med andra –  tex på dagis, säga att du känner dig lite ur form förtillfället. prata om det, lägga fram det på bordet. för mig tycker jag det har tagit bort den där inre spänningen av paranojja. andra har då också kunnat möta mig med medkänsla och dragit ner på kraven. känt paradoxalt nog mig mindre psykiskt sjuk när jag synliggjort den för andra.

    Hur länge har den här sämre perioden hållit i sig för dig?

    <3

    Hej igen.
    Jag känner igen känslorna sedan innan. Haft två perioder som denna. Megaångest, depressionskänslor, orkar verkligen inte göra något och de gånger jag gör något så anstränger jag mig verkligen. De allra närmaste vet hur jag mår( om ens det), jag försöker inte prata om det så mycket eftersom jag har en förhoppning om att då kanske ångesten försvinner. Samtidigt orkar jag inte tynga min sambo med mitt hemska mående. Det räcker med att jag mår dåligt, han ska inte behöver må dåligt över mig.

    jag är inne i en ännu jobbigare fas nu, under julledigheten så har det paradoxalt nog blivit sämre. Hur ska jag göra för att bli bra igen? Hur gör ni andra?

    Usch, så hemskt Purple Cigogu 🙁 funderar på det du skriver om att vara paranoid och kanske att det kan innebära att man försöker sätta upp en ännu starkare fasad? ett tips är att försöka prata istället med andra – tex på dagis, säga att du känner dig lite ur form förtillfället. prata om det, lägga fram det på bordet. för mig tycker jag det har tagit bort den där inre spänningen av paranojja. andra har då också kunnat möta mig med medkänsla och dragit ner på kraven. känt paradoxalt nog mig mindre psykiskt sjuk när jag synliggjort den för andra. Hur länge har den här sämre perioden hållit i sig för dig? <3

     

    hur länge håller det i sig för dig? Min erfarenhet säger mig att det kommer bli bättre men jag blir desperat och vet inte hur oC vad jag ska göra? Jag tycker jag gör allt, men inget verkar bli bättre

    Trådstartaren

    <3 stor kram till dig, fina du! Så jobbigt att ha som ett skov <3

    tror mycket på distraktion? t ex lyssna på en ljudbok, kanske höra av sig till någon som man vet tycker om en? jag brukar ringa mina syskonbarn ibland, vi har ett fint band. har du någon sådan som inte är din sambo och där du kan få liksom leva dig in i någon annans verklighet ett tag?

    Är det vanligt att stress kan leda till ångest och depression? Hur hanterar ni andra det? Får ni medicin? Jag har testat ett gäng psykofarmaka och tycker inte att det blir så mycket bättre. Mindfulness funkar för stunden, men sen ska man ju ut i verkligheten igen, in i rutiner, vardag och all stress som det innebär. När hjärnan blivit förstörd av stress, ångest och depression, bit man någonsin som vanligt igen? Blir man lycklig igen? Jag saknar att bli så lycklig och glad att magen bubblar och känna kärleksrus när jag ser mina barn igen. Just nu är allt sådär likgiltigt och tomt. Det är bara att vänta ut…

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.