Diagnos EIPS. Dvs Emotionellt instabilt personlighets syndrom

Hej alla som kämpar därute,

Någon som fått diagnosen EIPS? Jag fick den i förra veckan och på sätt och vis känns det skönt, men samtidigt så vet jag inte hur jag ska hantera den. Någon som har fått hjälp och isåfall vilket hjälp är bäst för denna typ utav diagnos. Jag har missbrukat alkohol för att få kontroll över känslorna, men inser så klart att det är ett högt pris jag får betala med djup ångest och nedstämdhet dagen efter. Ändå så överväger alkoholen alltid.

 

Jag har samma diagnos, fick den för 1 är sen och är idag 38 år gammal. Utvecklade trolitvist Borderline redan i sena tonåren men har inte fått rätt hjälp förren nu…. Har varit långa väntetider till allt dock, väntade nästan 1 år på utredning och sedan ytterligare 1 år för behandling och den har precis startat (för 4 veckor sen). DBT-behandling i ca 1 års tid. Finns inga mediciner som riktar sig till just Borderline men man kan ju få ångestdämpande, insomningstabletter mm för att lindra symtom och svårigheter. Men DBT är utformat just för Borderline så det tycker jag du ska se till att få tillgång till. Borderline fruktansvärt jobbigt att leva med :/

[Olive Mojole]

Hur märkte ni att ni hade eips? Eller vilka symptom sökte ni för? Går hos psykolog nu och har fåt gad/social fobi och utreds nu för ptsd, men ibland känner jag att det är eips som stämmer mest in på mig..

[Green Symeke]

Jag hoppar in här, för lindring och kanske för att ge något vidare. Jag är man, snart 45 år och fick diagnosen EIPS/Borderline 2002 men hanterade och hade tur, stöd och redskap att bära mig vidare till 2020 och en annan stad då det gjordes ny utredning efter en mindre livskris. Fick då inte diagnosen, inte heller 2021/2022 men idag sitter jag här och har efter en tragisk och för många utomstående chockartad livshändelse som i sin tur utlöste ett mesjälvmordsförsök och inläggning under LPT åter fått diagnosen EIPS. Denna gång med hela det hemska tillståndet tydligt för mig och för alla som drabbats av mig och störningen, mina två barn som jag haft på varannan vecka har blivit särskilt drabbade men målet är att kämpa för att de ska få behålla en pappa i livet. Om någon vill skriva minsta rad om det här eller komma med tankar kring EIPS är jag jätteintresserad att läsa.

[Azure Tacoge]

Hej till er alla med eips.
fick min diagnos förra hösten, närmare bestämt nästan ett år sen. Har ännu inte förlikat mig med den och definitivt inte efter att jag berättade för min kille, eller ja nu ex. Träffade honom ca en månad efter jag fick min diagnos. Jag berätta om min diagnos för en månad sen. Han la märke till mina humörsvängningar bla, att jag kunde växla från att allt var bra till allt kunde va dåligt. Det mest smärtsamma jag kunde läsa i sms från honom där han skrev att han var så långt ifrån borderline han kunde komma, att han inte vill beblanda sig mig såna människor och att han var långt bakom mina/era personligheter. Jag har aldrig känt mig så fel som människa och känner att jag kommer aldrig kunna ha ett förhållande mer i mitt liv, det finns INGEN som vill leva med någon som har borderline. Dessutom e jag gravid med hans barn, han stack. Jag har aldrig nånsin känt sånt avsky till mig själv som människa. Aldrig nånsin mer jag kommer berätta för någon att jag har borderline. Jag skäms över den jag e.
Till er som har det vill jag faktiskt tipsa om en medicin som egentligen e till epilepsi, heter Lamotrigin, dem är stämnings stabiliserande och gör att man inte får de kraftiga humörsvängningarna, jag har märkt stor skillnad, kanske inte hjälper för alla men värt för er att testa. All kärlek till er

[Azure Tacoge]

Olive Mojole skrev:

Hur märkte ni att ni hade eips? Eller vilka symptom sökte ni för? Går hos psykolog nu och har fåt gad/social fobi och utreds nu för ptsd, men ibland känner jag att det är eips som stämmer mest in på mig..

 

stå på dig, kämpa för att fånen utredning. Där jag bor e psykiatrin katastrof och jag har märkt i många år att det varit något men inte kunnat sätta fingret på d, läkare efter läkare o psykolog som inte tagit på allvar förrän förra hösten då jag fick en ny läkare som jag berättade allt för och han bara titta på mig o sa…vi ska fixa detta, gör en utredning och ja, jag hade eips. Står nu på kö till att få tid till psykoterapi, sjuka med psykiatrin är att det är så långa väntetider.
Jag känner mig alltid ensam i detta att ha borderline, känner mig så fel som människa och jag har för första gången i mitt liv insett att jag aldrig kommer få leva med nån, för vem vill leva m nån som mig, med borderline

[Pink Bukehy]

Min diagnosresa började med ätstörningar (en blandning av bulimi och anorexi), sen trodde man att jag hade add, sen adhd, sen bipolär sjukdom och nu ska jag utredas för ptsd och personlighetssyndrom. Min nuvarande teori är att jag haft borderline och lyckats bota det mesta av det. De problem jag har kvar är humörsvängningar, känslighet, dissocierande och ångest.

Otroligt snårigt och diffust i denna värld av diagnoser. Både för snävt och för brett.

Jag tror det mesta beror på barndomstrauman. Jag tror mycket går att bota med rätt förhållningssätt och hjälp.

Jag vill gärna hjälpa den jag kan i det här men vet inte riktigt hur.

Vad betyder det egentligen att ha en instabil personlighet?

Vad är skillnaden på att ha en personlighetsstörning och en stämningsstörning? (Personality disorder/mood disorder)

Vad har hjälpt er med konstaterad Eips?