Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Det enda jag ville var att bli frisk (från anorexin)

Det enda jag ville var att bli frisk (från anorexin)

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • I tre år har jag kämpat för vård. Jag har gått på samma klinik i tre år. Det senaste året enbart för att jag stått i kö till annan vårdgivare, som de skickat remiss till, då de bestämt att deras behandling inte funkar.

    I vintras var jag riktigt risig.

    Jag blev bättre, mycket bättre, skulle friskskrivas.. sen kom en inbokad tid till andra kliniken och jag har ingenting att säga till om. Jag måste byta, om fem veckor.

    Hela min värld vändes upp och ned. Under de senaste 15 månaderna har hela mitt liv varit en kris: gjort slut med min partner som jag planerat mitt liv med, min pappa är svårt sjuk i cancer och har inte långt kvar, sagt upp kontakten med resterande familj och gamla vänner, samt exet.

    Den enda kontinuiteten jag hade i allt kaos var behandlingen, och min behandlare som jag haft i över tre år. Personen som varit med genom allt, från det att jag träffade mitt ex, genom våra uppbrott, genom min pappas sjukdom.. min största trygghet. Ena sekunden skulle jag friskskrivas och få gå det 5 åriga uppföljningsprogrammet, sedan skulle jag byte behandling om fem veckor.

    Jag har två veckor kvar med personen som dagligen skojar om att hon är som min mamma, personen som är den första jag vill prata med så fort det är något. Snart finns hon inte kvar i mitt liv överhuvudtaget.

    I en vecka har tårarna forsat konstant. I måndags ringde en gammal vän 112 så polisen slog in min dörr.. Igår ringde mitt ex 112, så polisen kom och hämtade mig och tvingade med mig till akuten. Men ingen kan göra något, jag blir bara hemskickad. Lika förstörd som innan.

    Det som gjort att jag hållt mig flytande genom allt har varit mitt fokus på målet, att hinna bli frisk innan jag tvingas byta vårdgivare.

    Försöker zooma ut, försöker tänka att oavsett så kan jag inte falla nu. Men idag gick det bara inte, jag fick inte i mig nåt.. inte igår heller. Jag bara grät efter jag hade varit på kliinken och insett att det är lönlöst att försöka prata med klinikscheferna. Det är kört. Det är över nu.

    Hej, vilken fruktansvärt jobbig situation du är i just nu. Det du beskriver gör så ont i mig. Varför skickar de hem dig när du kommit in med polis? Vad säger din behandlare om allt det här? Jag hoppas av hela mitt hjärta att du orkar lite till. Du är inte ensam, även om du känner dig ensam. Tänker på dig och skickar varma kramar

    Trådstartaren

    Tack för ditt svar. De erbjöd mig att stanna; båda gångerna. Men jag ville inte.. känner ungefär att vad ska det göra för skillnad? De kunde inte behålla mig mot min vilja då jag förnekade (trovärdigt) att jag har självmordstankar eller planer. Jag har aldrig haft självskadebeteende öht.

    Känner bara sån extrem hopplöshet. Fixar inte att hela min värld vänds upp och ner en gång till. Önskar bara de kunde förstå hur mycket det hade underlättat och hjälpt om jag bara fått ha kvar kontinuiteten, fått ha kvar min trygghetspelare genom  ”släppa-taget-om-anorexin”-fasen. Men dom kan inte förstå det. De jobbar inte så tyvärr.

    Min behandlare satt och stirrade ner i golvet.. hon sa ingenting. Hon har inget mer att säga till om. Hon har lyckats se till så jag har fått stanna längre against all odds. Tror inte hon vågar gå in i någon diskussion med sin chef om det här.

    Det slutar bara med att vi blir frustrerade på varandra och sitter och tjafsar eller att jag sitter och storbölar eller är upprörd/arg. Och hon blir irriterad på mig för att jag är upprörd. Hon förstår inte varför jag reagerar, ”det här har ju varit planen hela tiden”.. men jag har ignorerat the fact att de tvingar mig till en klinik jag inte vill till; för jag tror helt ärligt inte att jag kommer bli bättre, om ens kunna hålla mig så frisk jag blivit nu. Jag är livrädd. För det sista jag vill är att bli sämre igen. Men det spelar ingen roll som sagt vad jag gör eller säger…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.