Bipolära frågor

Är det vanligt som bipolär att man ljuger och döljer/undanhåller saker …och framför allt brister med kommunikation i relationen…?

Hej,

Jag vet inte hur vanligt det är just kopplat till bipolär sjukdom men tänker att det kan finnas skam inblandat också, som gör det svårt att kommunicera. Kanske kan du prata med en läkare, eller ringa vårdguiden för mer info?

Med värme,
Mind

[Pink Diholo]

Anonym skrev:

Är det vanligt som bipolär att man ljuger och döljer/undanhåller saker …och framför allt brister med kommunikation i relationen…?

 

Jag har bipolär sjukdom. Som bipolär kan man ha rätt svårt att uttrycka sig och det kan dels handla om skam. ibland som bipolär vet man att man tänker konstigt om andra eller annat och vill inte vara för säker på vad man tänker på. Då kan det uppstå brist i kommunikationen.

Pink Diholo skrev:

Jag har bipolär sjukdom. Som bipolär kan man ha rätt svårt att uttrycka sig och det kan dels handla om skam. ibland som bipolär vet man att man tänker konstigt om andra eller annat och vill inte vara för säker på vad man tänker på. Då kan det uppstå brist i kommunikationen.

 

Hej tack för du svarade vet du hur man kan underlätta för personen att öppna upp mer utan att behöva uppleva skam nått jag från min sida kan tänka på..tycker inte man behöver känna sig skamsen över hur man tänker och känner för det hade hjälpt mig att förstå också för man märker ju ändå när det är nått även om det är övergående saker

[Pink Diholo]

Hej!

 

Du kan smått börja prata om just skam och funkofobi (fobi mot funktionshindrade). Man får känslor om hur samhället behandlar en annorlunda och man märker det. Sen lever man annorlunda. Man går till en psykiatri, tar mediciner som ger biverkningar och folk brukar reagera på om man är nere eller uppe. Det är jättelätt att få uppmärksamhet för sin sjukdom. Sen vet jag också att omgivningen måste vara den stabila kraften som är ödmjuk mot den bipolära personen. Som bipolär är man inte den bäste på att alltid vara stabil, men det är mycket upp till omgivningen att visa respekt och ödmjukhet.

Hej igen förstår hur du menar men tror inte det är riktigt det som det handlar om här detta är en person jag levt med i tolv år och som fick sin diagnos för två år sen vi har ju upplevt det mesta tillsammans och väl medveten att det är upp och ner gångar …kanske detta inte är kopplat till just diagnosen då han alltid haft svårt ibland för att öppna upp sej fastän jag alltid funnits där …detta är något han har blivit bättre på med tiden att kommunicera och prata om saker han tänker och känner …det om mediciner och vårdkontakter har han alltid varit öppen mot mej om…vet inte men mer prata om saker utan att jag behöver starta samtalet eller ställa frågor för att få svar men oxå nått han tränar på …undrade mer om det är vanligt att man vill vara ifred och”lida” i ensamheten ibland som han brukar säga hör till att man är bipolär och behöver kanske processa sina tankar ibland