När mående och/ eller beteende påverkar och utgör hinder i ens liv och vardag i så stor utsträckning att man inte kan leva ett ”normalt” liv, då kan det vara lämpligt att söka hjälp. Angående BDD så ska ska det ingå i kriterierna att en person spenderar minst en timme om dagen med att tänka, försöka dölja eller korrigera det som man inte tycker om, har en stark upptagenhet vid ett eller flera upplevda fel i ens utseende, och att dessa tankar leder till ångest, nedstämdhet eller oro. Och när fixeringen blir så tidskrävande att dagliga rutiner, yrkesliv, studier, sociala aktiviteter eller relationer blir lidande, som påverkar personens livskvalitet.
Att vara missnöjd med sitt utseende är väldigt vanligt, men det är först när missnöjet blir så allvarligt att det tar över ens liv som man kan få diagnosen dysmorfofobi.
