Att vara ensam i grupp

Funderar på vad man kan göra åt känslan av att vara ensam ihop med andra.

När det gäller sin egen ensamhet finns mycket man kan göra, både för att acceptera och kunna känna sig okej med den. Man kan ägna sig åt skapande, läsa dikter, romaner eller titta på film. För att känna sig mindre ensam. Ett annat sätt är att bryta ensamheten och hooka upp med nya människor. Resa ensam, varsomhelst, är ett bra sätt att träffa folk!

Men vad ska man göra om man känner sig ensam bland folk, eller i en relation? Hur kan man bryta den ensamheten? Svårt att outa att man känner sig ensam i andras sällskap. Känns ju som att man dissar dem då. Eller?

Anonym skrev:

Funderar på vad man kan göra åt känslan av att vara ensam ihop med andra. När det gäller sin egen ensamhet finns mycket man kan göra, både för att acceptera och kunna känna sig okej med den. Man kan ägna sig åt skapande, läsa dikter, romaner eller titta på film. För att känna sig mindre ensam. Ett annat sätt är att bryta ensamheten och hooka upp med nya människor. Resa ensam, varsomhelst, är ett bra sätt att träffa folk! Men vad ska man göra om man känner sig ensam bland folk, eller i en relation? Hur kan man bryta den ensamheten? Svårt att outa att man känner sig ensam i andras sällskap. Känns ju som att man dissar dem då. Eller?

I vilka situationer känner du dig ensam i grupp?

Ensamhet i grupp tror jag oftast beror på en egen känsla och uppfattning, som går att göra något åt, men det kan vara svårt. Sen kan man ju vara en person som har svårt att knyta an till andra människor och det kan man nog behöva få hjälp att bearbeta.

Jag tror att det är bra att försöka på något sätt att sätta ord på hur man känner

Åtminstone för någon i gruppen. Så man kan få hjälp att Bryta det. Jag vet att det är svårt. Jag har jättesvårt att uttrycka det på min arbetsplats till exempel. Men jag har valt ut en som jag har lite bättre kontakt med. Det har inte löst allt men det har hjälpt en bit på vägen

Känner igen mig i det du skrivet. Är exakt likada. Jag har dock en diagnos som förklarar det lite. Jag har emotionell instabil personlighetsstörning där att inte känna att man passar in är väldigt vanligt.

Läs gärna om min tankar på min blogg, kanske känner du igen dig.

http://www.jagraktuppochner.se