Att leva med autism.

[Blue Gupane]

Jag har tidigare berättat lite om min autism här. Men jag tänkte berätta mer hur är att leva med autism och hur samhället påverkar min psykiska hälsa. Jag fick min diagnos på papper när jag var 11 nästan 12 år. Och då var det en lättnad för mig för första står lite mer om varför jag fungerar som jag gör. Och redan från 6 år så gick jag i en special klass. Och det var tack vare en av persnalen på dagis som såg att jag behövde det. Och even fast jag gick i speciella klass så bälv jag ändå inte alltid förståda av lärarna. Värst var det i 8 då var den ända som förtog mig rektorn. Och i med att jag blev missförstånd så mycket i 8 så var jag mycket utåtagerande. Och det relaterade till att jag fick en assistent. Och det var första och ända gången jag hade assistent i skolan. Och jag är helt säkert på att om jag hade blivit försåtod av lärarna så hade jag inte behövt assistent. När jag åker i kolkti trafiken så kan det ta mycket energi och när jag ska göra så enkla saker som att handla så tar det mycket energi. Och det relterar till att jag kan få panik. När jag är ute bland folk så har jag på mig brusredursde hörlurar för att hantera ljud intryck. Som sagt så påvärkar Samhället och menikskor som jag känner mig och mit välmående. Och får jag rätt hjälp och stöd så mår bra för det mästa. Men när det inte blir så då faller allt så fort.

Det känns som att många tror att man inte behöver veta saker för att ta sig runt i livet. I viss utsträckning är det sant för vissa människor, men exempelvis autistiska personer betalar för det när fördomar och påhitt inte räcker längre. Till min stora frustration har jag bara en terapeut i hela länet som vet vad han håller på med, varpå jag har allvarliga konflikter med samtliga mydnigheter till följd av att de inte vet bättre. Ändå behåller de sina positioner och jobbar med funktionsnedsättningar hela arbetsliv utan att någonsin lära sig handskas med oss!