Är det PTSD?

Hej,

Jag ska påbörja KBT-behandling och fick utöver tvångssyndrom, paniksyndrom och depression även vissa tecken som tyder på PTSD.

När jag var runt 10 år åkte två våldtäktsmän runt i mitt villakvarter och vid två tillfällen kom de upp brevid mig, men som tur var så var jag med flera vänner den ena gången och mötte precis min mamma runt hörnet den andra gången. Efter det gick jag från att vara väldigt utåtriktad till att bli mer inåtbuden och orolig.

Sen när jag gick på högstadiet hade jag en mattelärare som jag trodde ville mig väl, men som började ta på mina armar, mitt hår och kramas på sätt som jag upplevde som väldigt obehagliga. Han sa även att han hade rättat ett prov på ett “fördelaktigt” sätt för mig och som att han ville ha något i gengäld (fastän jag hade pluggat som en galning och var nöjd med min prestation). Jag började undvika honom och utvecklade ganska allvarlig anorexi. Han fick sedan sparken pga att han hade tafsat på andra tjejer i skolan som anmält honom.

Varje dag får jag minnesbilder av honom – hans ansikte, särskilda situationer när han rört mig och skrämt mig. Jag har blivit otroligt rädd för äldre män och om män kör nära mig med bil/lastbil. Jag får påträngangade tankar och bilder i huvudet om hur jag blir våldtagen och kan gå mitt ut i vägen för att slippa möta en äldre män på trottoaren. Jag får panikattacker av att vara ensam i bl.a. hiss med män jag inte känner och är alltid på min vakt på hur män är runt mig.

Det har gått så långt att jag stundvis känner att jag bara borde ta livet av mig, delvis pga energi- och tidskrävande tvångshandlingar och panikattacker, men även att jag inte orkar leva i en värld där det finns så många män med dåliga avsikter och som visslar, catcallar och ger en obehagliga blickar och blinkningar.

Kan det här vara PTSD?

Jag känner på något sätt att jag inte har “tillräcklig” erfarenhet av sexuella övergrepp för att få PTSD, då jag aldrig blivit utsatt för våldtäkt.

“”Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder. Det kan drabba dig om du varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av din integritet.

Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka.
Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever man den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Även barn och unga kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.

De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är:
* att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar.
* att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater.
* en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen.
* minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom kan ofta komma några veckor efter den traumatiska händelsen. Men det kan även ta längre tid, upp till månader eller år.””

Purple Sygade, jag har PTSD själv, men inte från en enstaka händelse utan en lång radda av händelser under uppväxten (brukar kallas komplex PTSD / CPTSD). Det du beskriver är absolut PTSD enligt mej och det går inte att jämföra med andra hur och hur mycket man utsatts för saker för att få den diagnosen. Det är dina reaktioner som avgör och du ska inte behöva undra om du “överdriver”. Bra att det på svenska heter Syndrom och inte som på engelska disorder. Det är en samling av försvarsreaktioner, inte en personlighetsstörning.  Lycka till!

Bor du i Stockholm? wonsa.se har moderna metoder och du kan söka dit själv eller be din psykiatriker remittera dig dit. Jag får hjälp där med en metod som heter somatic experiencing och den hjälpen är den bästa hjälp jag fått.