Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Anorexin raserar hela mitt liv
Anorexin raserar hela mitt liv
-
Avregistrerad användare
Det låter som ett oerhört lidande, det du skriver 🙁
Men samtidigt låter det som att du vet vad du måste jobba med. Och tillsammans med en terapeut kommer du förhoppningsvis dit du behöver.
Hoppas det börjar gå bättre dag till dag.
Indigo Jytoha TrådstartarenJag vet inte hur jag ska vända det här. Har ju varit så här halva mitt liv. Så jag vet ju rent logiskt. Men det är hemskt, hemskt, hemskt. Och jag tycker så mycket mer om min kropp när jag är smalare. Och jag skäms inte lika mycket bland andra människor. Igår sa min granne ”Vad smal du är, jätte smal, verkligen smal”. Hon har nog inte så mycket kunskap om anorexi för hon sa att hon också vill gå några kilon. Jag ljög och sa att jag alltid varut smal hela mitt liv, inget om att jagbsvökter mingla
Men det som är med vikten jag har nu är att andra med samma vikt bara bara ser ”normala” ut. Verkar skilja så mycket mellan olika personer. Mitt ansikte är mager, oerhört smal, på halsen syns alla blodådror, på ryggen och axlarna sticker benen ut. Revbenen syns tydligt och det gör ont att ligga på t,ex.nyogamattan för att ryggraden ligger på underlaget och höftbenen sticker ut extremt mycket. Benen är som stickor.
Ja ni hör, anorexi är inte särskilt attraktivt.
Avregistrerad användareDet är hemskt, det är det 🙁
Vikten beror ju på lite olika saker. Dels på hur lång man är, och så spelar ju muskelmassan in också.
Jag är ingen expert, och du vet såklart mer om anorexi än vad jag gör…men personer med ungefär samma vikt kan se olika ut av flera anledningar. Ditt fall är ju annorlunda än de flesta andras.Det är inte attraktivt, det må så vara, men ingen sjukdom är attraktiv. Det kan vara svårt både för den sjuka och andra friska att se personen (eller sig själv) bakom sjukdomen, särskilt om man har haft den länge.
Det kanske var lite tanklöst att säga som din granne gjorde. Men hon kanske inte känner dig så väl?
Du beskriver dig själv väldigt ärligt, och det betyder ju att du har en värdefull insikt i din sjukdom.
Ta hand om dig!Indigo Jytoha TrådstartarenJag har fått kommentarer om min vikt sen ungefär mellanstadiet i skolan. Först för att jag inte var så smal som mina kompisar och sen har jag märkt hur jag behandlad olika beroende på vilken vikt jag är. Har ju hunnit växla en del genom åren. Har tusentals gånger fått höra att jag ser ut som att jag är från Auschwizt. Till exempel när jag förr hade vänner och vi var ute så hände det ofta att främlingar kom fram och sa det och hur äcklig jag var. På behandlingshemmet fick jag inte ha kortärmat utan alltid långärmat och stora tröjor för att det var för obehagligt för dom andra där att se mig 😭. Och då var det ändå ett hem för ätstörningar men alla andra fick gå som dom ville.
Igår gjorde jag och min terapeut den klassiska saken att jag skulle måla av mig själv först och så skulle hon måla av mig. Det känns bara värre nu,att se på papper hur tjock jag är. Det enda är att bilden från sidan chockade mig hur smal jag är. Det ser liksom inte normalt ut. Och inte för en 30+ kvinna. Men anorexin älskar den bilden,anorexin älskar när jag tittar på mig själv i spegeln och ser mina revben sticka ut.
Vikten vill inte ner mer, kroppen vägrar gå ner. Kanske kommer det igång igen.
Blir frustrerad när terapeuten pratar om lpt om det fortsätter så här.
Men en positiv sak är att min dietist kommer tillbaka i maj igen, det känns jätte bra.
Avregistrerad användareDet är så sorgligt att du utsattes för såna saker 🙁 Som barn förstår man ju inte konsekvenserna lika väl av att säga sånt. Men det sätter ändå sina spår.
Att främlingar på stan beter sig så är helt oacceptabelt, och det finns inga ursäkter där. Och det måste på ett sätt ha varit ännu värre att bli utpekad och åtskild från de andra på behandlingshemmet. När man söker hjälp så förväntar mig sig ju en stödjande miljö, så jag tycker det låter som att de hanterade den situationen fel.Att du reagerade så på just bilden från sidan visar ju att du kan känna igen dig själv ur en mer objektiv synvinkel. Mer som andra ser dig, och som du faktiskt ser ut. Det måste vara så jobbigt att kämpa mot tankarna som säger att det ska vara så 🙁
Din kropp kämpar också. Den kämpar för att hålla vikten uppe.
Det är förståeligt att du blir frustrerad. Det är ju att förlora en del av kontrollen man har över sitt liv. Hoppas att ni hittar en balans i terapin, och med din dietist också 🙂
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.