Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Alkohol missbrukare

Alkohol missbrukare

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • nån fler som är det här?

    jag kommer på mig själv med att ALLTING  blir en anledning för mig att supa,

    För att dämpa tristress, för att min kille är jobbig, för att min mamma är jobbig, för att det gick dåligt på mötet med psykiatrin,  för att fira att det gick bra med nånting, för att jag är glad, för att jag är ledsen, för att jag är arg … ja ni fattar.

    visserligen har mitt supande blivit mycket bättre jag köper inte en  liten Explorer om dagen längre, men jag har sån stor kärlek till alkohol, nån som vill prata om sitt alkohol missbruk och hur det påverkar er?

    Har varit nykter i typ 7 år (1år om vi räknar återfall……..) men jag håller verkligen med. Suget sitter i hela kroppen. Som behovet av vatten.

    Det var jag. Alkoholen är jag. När jag slutade dricka blev jag ingen. Jag har extrema problem med min identitet idag. Det känns meningslöst att fira något, meningslöst att vara glad, meningslöst att vara ledsen, förbannad, umgås med någon osv. Om jag inte får dricka av alla dessa anledningar. Hur hanterar jag dom då? Jag vet inte hur man är nykter.. Känner mig som ett ufo

    Trådstartaren

    Har varit nykter i typ 7 år (1år om vi räknar återfall……..) men jag håller verkligen med. Suget sitter i hela kroppen. Som behovet av vatten. Det var jag. Alkoholen är jag. När jag slutade dricka blev jag ingen. Jag har extrema problem med min identitet idag. Det känns meningslöst att fira något, meningslöst att vara glad, meningslöst att vara ledsen, förbannad, umgås med någon osv. Om jag inte får dricka av alla dessa anledningar. Hur hanterar jag dom då? Jag vet inte hur man är nykter.. Känner mig som ett ufo

    jag känner också att det är meningslöst utan alkoholen, så fort jag upptäckte alkoholens effekt så blev jag kär, och det är en kärlek som aldrig kommer att dö tror jag,      Jag känner också som du att jag har  stora problem med min identitet, kan bli helt förvirrad om vem jag är som person ”vad är min personlighet?” liksom..

    ”räddningen” för mig kom när jag fick en praktikplats där man absolut inte kunde vara full, nu kunde jag inte börja dagen med 2 Arboga 10,2 % längre , jag hade dessutom fått problem med hjärtat som var väldigt obehagligt , det gjorde att jag slutade supa som en tok … men jag har mått SKIT dessa år jag inte fått ” jobba som supare” dvs supa från morgon till kväll..

    livet är värdelöst för mig utan alkohol men jag vet hur jag skadar min kropp, men det känns som alkohol är min lycka jag blir så lycklig när jag tänker på att sitta och supa.

     

    Ja. Det är en märklig känsla. Jag har inte den kärleken till alkoholen längre men den har kvar sin dragningskraft. Numera är jag rädd för att dricka samtidigt som det är det enda jag vill. Antagligen den rädslan som håller mig ifrån drickandet också.

     

     

    Trådstartaren

    Ja. Det är en märklig känsla. Jag har inte den kärleken till alkoholen längre men den har kvar sin dragningskraft. Numera är jag rädd för att dricka samtidigt som det är det enda jag vill. Antagligen den rädslan som håller mig ifrån drickandet också.

    ja det är ju en bra sak, att man har nånting som får en att inte dricka, det är ju trots allt inte bra för kroppen. Jag får jätte mycket ångest när jag tänker på vilka sjukdomar jag kan ha druckit mig till liksom… sjuk ångest får jag. Fortsätt vara nykter, alkohol är ett gift!

    Ja fy. Hatar ångesten. Den lättade när jag slutade dricka. Men ersattes med all annan skit jag försökte dölja med spriten. Det blir svårt oavsett. Men man får ju se det för vad det är. Ett gift. En sjukdom.

    Hoppas jag lyckas hålla mig borta. Pandemin har gjort det lättare för mig eftersom jag inte kunnat gå till puben. Har en flaska gin gömd i bokhyllan och har mest varit en ensamdrickare men det är som om flaskan är beviset på min karaktär.

    nån fler som är det här? jag kommer på mig själv med att ALLTING blir en anledning för mig att supa, För att dämpa tristress, för att min kille är jobbig, för att min mamma är jobbig, för att det gick dåligt på mötet med psykiatrin, för att fira att det gick bra med nånting, för att jag är glad, för att jag är ledsen, för att jag är arg … ja ni fattar. visserligen har mitt supande blivit mycket bättre jag köper inte en liten Explorer om dagen längre, men jag har sån stor kärlek till alkohol, nån som vill prata om sitt alkohol missbruk och hur det påverkar er?

     

    Hej, jag personligen har under cirka 5 år varit blandmissbrukare av amfetamin, benzo och alkohol, jag har nu sen senaste överdosen för cirka 1 år sen hållt mig ren. Livet är väldigt upp och ner just nu, när abstinensen kryper på är det lite som att gå på nålar, otroligt svårt att ta sig upp ur träsket av missbruk och lögner, dock samtidligt otroligt skön känsla av att ha klarat det.

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.