Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Alkohol missbruk.

Alkohol missbruk.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Tanken om att dricka tar över min vardag. Det känns inte som att någon förstår mig. Jag har under 2 år missbrukat alkohol och andra droger till och från. Nu är jag än en gång tillbaka i att missbruka alkoholen. Jag har inte riktigt förstått hur allvarligt mina problem är. Men eftersom att människor runt om kring mig påpekar det hela tiden så har jag ändå börjat se det som allvarligt. Men samtidigt så är det något i mig som absolut inte ser det allvarliga och ändå bara vill fortsätta. Jag är 16 år och sitter redan fast i ett beroende av alkohol.

    Lite bakgrund: Min pappa har haft alkoholproblem under min uppväxt, min farfar har haft det, och min farfars föräldrar. Så jag har ju det i blodet vilket är ännu värre..

    Men iallafall, jag höll på att dö för några veckor sedan då jag hade 2,7 i promille och ramlade ner för en trappa med huvudet framåt. Alla i min omgivning säger att jag måste ta tag i detta nu. Det är klart att jag vill ta mig ur det. Men det är inte så enkelt som alla får det att låta. Jag förstår att dom har en oro och vill att jag ska må bra.

    Mina föräldrar får så mycket belastning på grund av mig, vilket i slutändan ger mig ännu mera ångest. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att det ska bli bra.

    Jag vet inte anledningen till att jag dricker, men jag har mått extremt dåligt under 4 års tid och det har utvecklats olika självskadebeteenden under denna perioden. Men när jag hittade alkoholen så fick det mig att komma bort från mina tankar. Jag har även en PTSD-diagnos pågrund av våldtäkter.

    Socialtjänsten håller just nu på att överlägga kring en placering på ett hvb-hem för behandling. Det kanske hade varit bra för mig? För att kunna sluta dricka? Känner mig så ensam.

    När jag var 16 hade jag också blivit våldtagen flertalet gånger. Mina föräldrar var deprimerade. Precis som du finns missbruk i släkten, både pappa, farfar och pappas syskon har haft problem och flera dött unga. Min pappa dog långsamt av sitt missbruk för några år sedan, när jag var 25.

    Vad jag förstod på min pappa var att alkoholmissbruket var otroligt hårt lindat i honom. Dels för att han fick kraftiga abstinensbesvär men också för att hjärnan övertalar och övertygar till förbannelse att det är det enda som gör livet värt att leva i princip. Han beklagade sig jämt och ständigt över att ingen ville hjälpa honom. Att han sträckte ut sin hand till vården flera gånger och ingen tog den.

    Så enkelt är det inte. Det finns INGEN ANNAN än DU som kan sluta. Ingen. Vården kan hjälpa till med att göra avvänjningen lättare. De kan ge mediciner som gör kroppen lugnare. De kan ge mediciner som avskräcker en från att dricka mer. Men de KAN INTE ta bort missbruket.

    Det är inte säker att det som hjälpte mig hjälper just dig. Men du KAN. Du har allt som krävs. Du är stark, modig, fantastisk. Jag är ledsen att du behövt gå igenom allt det du har behövt att göra. Det ska inget barn någonsin behöva.

    Prata med andra i samma situation som du. Ta emot det stöd och den hjälp som finns. Låt vuxna stötta dig och stå dig nära. Kontakta kriscentrum eller vad som finns där du bor för att prata om det du upplevt.  Undvik människor som drar ner dig djupare och skapa kontakter med andra som önskar bli friska.

    Glöm inte bort att du är viktig. Stor kram!

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.