Varje gång jag vaknar, så vaknar jag med något molande i magen. Typ skuldkänslor eller vad som, bara det är negativt. Detta förutsätter hela dagen, även om jag i stunder kan skratta så ligger det där molande kvar. Det får mig att känna mig falsk. Hur kan jag ha det bra; när jag borde må dåligt. Sekunder efter skrattet så vill jag inte skratta längre. Jag vet inte hur man är glad längre, vet inte heller hur man ens är neutral. Jag är klok nog att veta att mina negativa tankar om mig själv är grundlösa. Men vad jag vet ändrar inte faktumet att jag fortfarande mår skit eller att jag ”förtjänar” att dö, som depressionen gillar att intala mig. Jag kan inte vara glad med den där rösten i huvudet som tjatar i mig negativitet. Jag vet inte hur man får tyst på den. Har vart vilsen i 9år. Finns ens glada jag kvar eller är jag för trasig? Jag har börjat gråta igen, för jag sörjer nog att jag redan är död.
God e.m. här på Mind Forumet.
* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.
* Har Du någon form av vårdkontakter så som t.ex. psykolog eller en psykiatrisk sjuksköterska eller läkare?
* Går Du hos någon Öppenvårdsmottagning, vuxna och får “lufta lungorna”, en form av prat ventil inom ditt län och hemkommun eller grannkommunen där Du befinner dig och bor inom?
* Om Du behöver prata ut så får Du gärna återkomma till mig här på Mind Forumet, jag ställer mer än gärna upp att höra på dig om ditt mående etc…
* SNÄLLA, MiND Volontärer eller Moderatorerna ni kan också skyndsamt svara på detta inlägg här ovan…
På återseende…
