Är detta livet jag skall leva? Är detta vad jag föddes till, konstanta tankar om att inte klara mig i livet, om att jag är meningslös? En klump i halsen som aldrig försvinner, alla dessa konstanta tankar om att dö i massa olika sjukdomar? Vad är det som är bra med detta livet? Sorry to say it men om det är såhär jag ska leva, är det ett misstag, orkar inte göra något längre, orkar inte duscha eller borsta tänderna eller städa om ifall jag gör det känns det som att jag utfört en livsprocess utav uppgifter…
Det känns som de lätta sakerna till och med är omöjliga, Oroar mig för sådant som ingen annan skulle kunna lägga ner tid att ens tänka på i min omgivning. Denna jävla ångesten eller vad det är, skadar mig och gör så att jag vill skada mig själv! Säg vad ni vill men vilken hjälp som helst och vilka mediciner som helst hjälper inte, är tipp topp glad i första stunden och i andra vill jag inte ens leva. Har seriösa fel och är så grymt ful och äcklig och oviktig. Vill dö men vet att det finns mer än dessa dagarna, men dessa dagarna är det som gör mitt liv till det som det är. Sorgligt, oharmoniskt, tråkigt, samma varje dag. Folk kommer sörja ett tag men efter det kommer då kunna gå vidare med sina liv som vanligt, en död, en själs bortgång varar bara i stunden och inte för evigt.
