Känner så väl igen dom tankarna. Ensamheten tär verkligen på en. Vaknar flera gånger varje natt i panik och det enda jag känner är att jag vill att det ska ta slut nu.
Det är jobbigt att konstant upptäcka hur ensam man är. Jag går med i forum, chattar och grupper men varje gång blir det som en käftsmäll. Det är ingen som frågar mig något. Det är ingen som bryr sig. På jobbet är det likadant. Överallt finns redan färdiga små grupper där det är jättesvårt att komma in och ta plats. Det får mig att vilja ge upp. Hur kul är det att behöva gå igenom livet ensam, vad är det för mening med det ens.
En sak som tar bort fokuset från en själv för en liten stund är att stötta andra. Hjälpa någon annan med något och skapa värde för dom. Småsaker och snälla ord hade betytt mycket för mig så det gör det kanske för andra också.
