Känner igen hur du känner, för tillfället känner jag ingen livslust att fortsätta leva över huvud taget. Självmord känns oerhört attraktivt för tillfället. Jag har dock alltid upplevt självmordstankar sedan 12 års åldern, men i varierande grad.
Mitt mående följer en tydligen mall. Konstant deprimerad , däremellan kommer en halvt manisk fas då jag mår så jävla bra – nästan euforiskt bra . sömn känns totalt meningslöst och nästintill omöjligt trots imovane.
Nu vet jag inte hur mörk din situation är just nu – men snälla gör det inte.
Livet suger, jag hatar mitt liv, är totalt apatisk till allt och har en stark dödslängtan. Det suger verkligen musten ur en – men det är värt att leva , det är värt att leva, det är värt att leva. Intalar mig detta när det är som värst då ja känner det som hårdast.
Det här blev ett flummigt inlägg som kanske inte var till någon konkret hjälp.
Men jag hoppas verkligen att du kommer på andra tankar och