Vill dö för min sambos skull

[Teal Rygeve]

Jag har flyttat och måste då byta läkare. Men gammal läkare skickar en remiss till psykiatrin i Kristianstad.

Jag får veta att det är 3 månaders väntetid men får en tid efter 2 månader!

 

Åker dit med ganska låga förväntningar på grund av tidigare erfarenheter. Den första kommentaren jag får är,

du har din dotter med dig. Ja det va ju bra att du kom ändå.
Vi pratar i 1 h och kommer fram till att hon vill byta medicin och jag förklara mina erfarenheter av de. Att jag är väldigt känslig för byten och att jag brukar må väldigt dåligt. Har även provat 7 olika mediciner så det är ingen engångsgrej.

I slutet av samtalet säger hon, jag ringer om 2 månader och kollar läget sen om 3-4 månader får du träffa en ny läkare.

jag frågar om inte hon skulle vara min läkare.
Nej jag är bara här tillfälligt. Men jag ringer dig och berätta om du ska vara sjukskriven på 25 % eller inte ca 2 dagar innan du ska börja jobba.

 

Hon skulle även försöka lösa samtalsstöd till mig. Vilket min gamla läkare hade skrivit i remissen att jag verkligen behöver. Även en psykolog hos min gamla mottagning har gjort denna bedömning.

 

Psykiatrin ringer mig 2 veckor senare och säger att de inte har resurser att hjälpa mig. Hon skickar mig till vårdcentralen med en remiss om KBT.

 

Läkaren på Vårdcentralen ringer upp och säger att de inte kan hjälpa mig och dessutom tycker han att KBT är fel behandling för mig. Det bestämmer en allmänläkare som aldrig har träffat mig utan endast läser en remiss av en person som träffat mig 1 gång.

Han vill att jag ska kontakta en privat mottagning på egen hand om DBT. Jag hittar dom på Google fick jag till svar av läkaren.

 

Det finns 2 sånna mottagningar i Kristianstad och en av dom har inte avtal med region Skåne och då inget högkostnadsskydd. Den andra mottagning har inte svarat än.

 

Jag fråga även läkaren vad jag ska göra när jag mår väldigt dåligt, har konstiga tankar nu under bytet av läkemedel. Han svarar lite irriterat att det är bara att ta medicin mot ångest. Jag sa att de inte hjälper. Han svara då

det är bara att ta dom, det är lättare än att jag ska förklara för dig i 10 minuter hur det funkar

 

Jag ringer till rådgivningen hos psykiatrin och frågar om det ska vara så här samt hur mycket utsättningssymptom ska jag stå ut med.

Sköterskan försöker lugna mig och skickar ett meddelande till läkaren. På eftermiddagen ringer hon tillbaka.

 

Läkaren ville inte svara på frågan om utsättningssymptomen och föreslog familjeterapi som jag hade nekat. Jag förklarar då för sköterskan att jag redan haft det i 1 år! Och att det var bra men det är inte min dotter som är problemet utan det är jag. Detta berätta jag även för henne under mitt besök där. Det står även i journalen.

Då kunde dom kanske erbjuda KBT online. Jag svara, okej det visste jag inte. Det har hon inte nämnt tidigare.

Sköterskan – din läkare är ny här och vet inte allt. Jag sätter upp dig på en kölista.

 

Jag bokar sedan en tid hos en psykolog på kry online för att testa få hjälp där. 10 minuter in i besöket ber hon om ursäkt och säger, Johanna vi kan inte hjälpa dig heller. När man har läkarinsatser från psykiatrin får vi inte hjälpa dig. Då är det psykiatrins jobb, förlåt.

 

Jag byter just nu medicin som alltid har varit en asjobbig period! Jag vet att det går över men att stå ut i 10 dagar med självmordstankar och andra väldigt nervärderande tankar är inte lätt. Det är inte bara att stå ut. Jag vill leva annars hade jag inte kämpat för detta. Jag vill leva för min skull, Alicias och Robins. Jag vet att det går att må bättre än så här även om jag inte tror på det just nu.

Jag har ett bra nät runt mig,  annars hade jag troligen redan gett upp.

 

Men jag vill kunna jobba 100 %, hämta min dotter på förskolan och njuta av kvällen. Jag vill kunna njuta av en helg utan att bryta ihop för att jag är helt slut. Jag vill kunna hålla på med en fritidsaktivitet en kväll i veckan. Jag vill kunna somna på kvällen, jag vill känna att jag duger. Det är väll inte för mycket begärt av livet ? Det är väll inte för höga krav?

Så till dig som bestämmer hur vården ska fungera, vad ska jag göra ?

Jag vill att du ringer mig och berättat det. Du är troligen man, har aldrig varit gravid eller gått igenom en förlossning. Du har troligen aldrig mått dåligt eller haft någon i din närhet som är sjuk. Du har troligen aldrig engagerat ideellt för du vill inte lägga din tid på andra.

Känner du dig träffad ? Ring mig och berätta vad jag ska göra!