Jag är 21. Jag har alltid haft så himla stora drömmar i mitt liv. Jag har fötts med extra stora begåvningar inom allt. Jag visste sedan jag var liten att jag kunde bli något stort. Jag hade alltid så stor längtan efter livet och var alltid så himla hoppfull för livet. Jag har alltid haft völdigt stark karaktär och vilja och alltid vetat att jag ville bli sångerska/någon slags artist. Jag mår nu jättedåligt och är så deprimerad så jag kan inte hantera det. Varje dag känns som ett stort lidande. Jag är nu 21 och jag känner att jag inte uppnått någonting alls av vad jag har velat. Absolut INGET. Jag känner att jag svikit mig själv totalt och känner mig völdigt ledsen och misslyckad. Är så otroligt ledsen att alla mina drömmar gått totalt i kras. Jag har inte blivit det jag ville. Känner att jag inte har någon grund att stå på, ingenting att bygga en framtid på, jag ser ingen framtid alls och JAG VILL INTE LEVA. Jag skrev att jag alltid har haft stora drömmar och viljor och så. Och det är sant. Men jag har också haft en väldigt jobbig uppväxt. Jag har varit väldigt ensam och inte haft stöttande föräldrar. Jag har behlvt vara vuxen hela mitt liv och jag vet att det är därför jag inte uppnått någonting jag velat. För jag har aldrig fått bara vara mig själv och fokusera på mitt liv. Jag trodde min uppväxt var jobbig nog. Att bli vuxen är MYCKET värre. Och allt lidande som jag gick igenom som barn känns ännu värre nu för jag vet nu att det var för ingenting. Jag har inga glada minnen att leva på. Jag ser ingen framtid. Allt är kaos.
jag hatar mitt liv jag vill bara dö. När jag var 19 så försvann min livslust totalt och jag har varit i djupbdepression sedan dess och jag har bara försökt kämpa för varje dag sedan dess. Jag vill inte vakna upp på morgonen. Jag känner mig alderles för mogen nu pga min uppväxt. Och ingenting känns roligt längre mina drömmar känns inte viktiga längre. När jag hade livslust då försummades jag (under min uppväxt) nu när jag tagit tillbaka mig själv och jobbat på mitt eget liv så har jag inte längre någon livslust kvar utan känner mig som en 80 åring tant som inte bryr sig om något
