Hej! Jag har alldrig talat ut hur jag mår riktigt.. Jag försöker alltid vara stödet till andra när dem mår dåligt.
Den senaste tiden dock har varit tufft känslomässigt konstant oro om ekonomi, jobb, å annat.. Men det värsta är väl att jag avskyr att jag känner mig såhär då det finns dem nära som har det å har haft det så mycket värre enligt mig.. Känner inte att jag har rätt att må dåligt. Låter löjligt kanske men vill inte oroa mina nära å kära. Jag försöker vara den glada snubben lixom. Jag har väl öppnat upp lite smått för ena polaren men han vet inte hur illa det är.. Inga självmord tankar eller så men denna konstanta oron å ångesten. Har knappt nån ork att åka till jobbet och det förvärrar bara min ekonomiska situation. Hatar dem flesta kollegor man har å känner att dem vill inte ens ha mig där så jobbet är inget direkt ställe där man kan koppla bort hur man känner för stunden.. Jag vetefan om detta skrivandet hjälper men nu när tårarna kom igen så kände jag väl att jag måste göra något iallafall. Vi får väl se om jag ens kommer tillbaka hit efteråt
Aja skit samma
