Vet inte vad ja ska göra

[Pink Vusafu]

Jag är en person som bär runt med mycket i bagaget, varit sjukskriven i ett år och börjat arbeta på 25% , men har sådan ångest innan ja ska jobba, gråter till sömns orkar inte med mig själv , pratar inte med någon om mitt mående då jag inte vill belasta min familj med mitt dåliga mående, känner mig barnslig som mår så här dåligt, känns som att de är ja som är extra känslig , att folk skulle tycka ja är konstig om ja berätta hur ja mådde.. jag behöver hjälp orkar inte mer , har varit inlagd två omgångar på psykiatrin. Känns som bakslag om ja inte tvingar mig till jobbet och spelar glad , men ja egentligen vill lämna allt , ja känner mig ful och fet , äcklig, hatar mig själv, känner mig misslyckad

[Indigo Jomoju]

Hej

Känner så igen mig i delar av det du skriver Självhat, känsla av ensamhet och ångest Hur tar man sig ur ifrån det? Ja jag vet fan inte.

 

 

[Purple Jumoqa]

Hej- jag känner igen mig i allt du skriver.

Det svåraste för mig är utöver att jag mår dåligt och inte hittar vägen ut, är att jag känner mig så ensam, att jag är en belastning och besvikelse på mina närmaste. Att tankarna är så spretiga.

Ni som jag försöker leva, överleva.

Jag försöker trösta mig själv med självmedkänsla. Hur skulle jag trösta andra. Det är så svårt.

Jag förstår ju att jag och du har sjukdom som gör att vi inte tänker klart just nu. Jag kände en sån lättnad när jag fick berätta för professionella att jag har självmordstankar. Det var så tungt att bära själv. De minskade av att jag berättade. Jag kunde inte berätta för min man.

Styrkekramar till er bägge som skrivit

[Pink Vusafu]

Jag har pratat med proffesionell när ja varit inlagd, men ja är svår att få ur mig hur ja verkligen mår till andra ja håller de för mig själv, har gått i ett års tid och väntat på att få komma och få prata med någon , men ingen hjälp får ja från öppenvården, snart orkar man inte längre ..

[Indigo Vutaqy]

Hej!

Känner så igen mig. Jag har haft mycket ångest och självhat i mitt liv.
Det går upp och ner, och jag tänker att det är många orsaker i samspel som gör att vi människor får ångest och mår dåligt på andra sätt.

Jag tänker på en sak TS, har du möjlighet att hitta ett annat jobb, eller börja studera?
Om du väljer något som du verkligen har intresse inom- kanske din ångest minskar när du liksom fokuserar på det du finner intressant?

Sedan är du inte äcklig och ful. <3 Men mår man dåligt så kan man tro det.

Själv har jag tänkt de allra mörkaste tankarna om mig själv och om livet i stort.

Men jag märker att om jag försöker fokusera på något utanför mig själv så minskar mina negativa tankar och jag börjar tillslut, sakta men säkert, behandla mig själv på ett bättre sätt så att jag får en annan självbild.

Något som hjälper ens kroppsuppfattning är att röra på sig. En kort promenad, gärna i skogen eller en parkliknande miljö varje dag är väldigt bra för att bli mer närvarande och få en mer lugn och positiv känsla. Att vara ute och lyssna på fåglarna är helande! Eller på porlande vatten från en bäck t.ex.

När man sedan har gått promenader (sakta, och tagit pauser i skogen/parker för att känna in naturen) en period kan man öka takten och på så sätt få lite motion. Antingen genom att ‘powerwalka’ eller jogga. Detta har hjälpt mig att må bättre psykiskt och fysiskt! Ingen press! Bara de gånger jag känner för det.

Det viktiga är att inte sätta kraven på sig själv att man måste gå ut ett visst antal gånger i veckan, eller en viss tid varje gång- utan att man genom att fokusera på hur bra man mår av att gå lite i en skog eller park faktiskt tillslut längtar ut. Man sänker hjärtslagen, man andas in friskare luft. 🙂

Bara lite tips som jag genuint anser har förändrat mitt liv till bättre på senare tid- att försöka ta sig ut på promenad varje dag! <3

 

[Red Dygahe]

Hej! Har själv fått gå igenom så mycket under kort tid där jag tappat bort mig själv, men börjar äntligen att hitta tillbaka igen efter en tuff period. Du är absolut inte konstig för att du berättar om hur du mår, det är en styrka att kunna göra det och det krävs mod för att våga prata om hur man mår. Jag känner igen mig att jag kanske upplevs som konstig om jag skulle berätta för min omgivning hur jag mår men å andra sidan så finns det verkligen människor som förstår en och jag hoppas verkligen att allt kommer lösa  är min mejl om du känner för att bara skriva, jag är en god lyssnare och kan förhoppningsvis komma med några goda råd i alla fall om du önskar 🙂

Var rädd om dig <3

• Detta svar redigerades för 1 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum