Hejsan! Jag är en 23-årig kille som aldrig har kännt av depression eller liknande förut, iallafall vad jag vet. Anser mig själv vara ganska positiv när det kommer till min syn på livet och sådannt. Fast nu rasade allt samman. Jag lade mig sent inatt och började tänka på jobbet och de negativa sakerna med det. Jag är inte så förtjust i mitt nuvarande jobb. Gick sedan över och tänkte på mig själv. Märkte många detaljer som jag själv tänkte kunde vara tecken på psykisk ohälsa. Saker som att jag alltid lägger mig sent, även om jag ska jobba. Att jag alltid är sugen på något gott, tror jag tröstäter. Slutat gått på gymmet samt slutat gjort riktig mat, beställer oftare pizza m.m. Jag började gå på gymmet för ca 6 månader sedan och det gick bra ett tag men nu har jag tappat orken totalt. Allt detta har pågått i ca 2 månader och när jag tänkte på det så brast jag ut i gråt. Grät i nån timme inatt och kunde inte kontrollera det. Jag är väldigt ny när det kommer till frågor om psykologi och liknande. Vet inte om det är depression eller hur allvarligt det är. Bor dock med min mor och ska sjukanmäla mig snart, varit uppe hela natten. Tar en dag från jobbet för att bearbeta det som hänt. Tänker prata ut om det jag tänkt på med min mor samt följa med en kompis till gymmet för att komma ut och röra lite på mig.
Jag är inte en kille som brukar prata känslor ofta. Det brukar jag hålla inom mig, vilket jag vet är dåligt och skulle gissa på att det är det som är den största boven i denna händelse.
Kommentera gärna om ni vill. Skriver här för jag kände att jag måste ventilera lite pga det ovanstående.
