Jag är 17 år och har gått igenom saker som förstört mig. Vid 14 års åldern blev jag drabbad av cancer och inte långt efter det gick min pappa bort. Under den tiden hade jag extremt svårt att prata med någon om det. Jag stoppade undan allt och lät det vara.
Nu är allt piss. Jag har nu varit i en depression i över 3 år men det senaste året har varit det värsta. Jag har försökt ta mitt liv vid två tillfällen men tyvärr misslyckats, har skapat ett självskadebeteende och har absolut ingen livslust alls. Proppar i mig massa antidepressiva som jag fått utskrivet av bup men känner mig inte bättre. När ska allt ta slut? Jag pallar verkligen inte mer.
Mår dåligt över att jag snart är 18 och alla säger till mig att det är nu man ska leva sitt bästa liv, innan man blir inslängd i vuxenlivet. Vad ska jag ens svara på sånna frågor? ”Det är lugnt, vill ändå inte leva”?
Jag önskar bara att jag ska få tillbaka mitt liv, jag känner mig fastbundet av min depression, varenda gång jag försöker ta tag i mitt liv så rasar allt, panikattacker sker allt oftare och oftare och jag orkar inte.
Jag blir mörkrädd av mina egna tankar, tankarna som kommer krypandes på mig under kvällarna om ett bättre liv, ett bättre liv som kanske finns på andra sidan.
Jag orkar inte må såhär längre och vet inte hur länge till jag klarar av det.
