Vet inte hur länge jag orkar

Mår så äckligt jävla dåligt just nu att jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Min hjärna förstör bara ständigt allt i mitt liv, jag har haft tålamodet och hoppet sååå länge men ser bara mindre och mindre av det hoppet. Är en rätt så förstörd person på många sätt och det frustrerar mig så mycket för har såå mycket drömmar och planer som jag vill göra i framtiden men vägen dit är inte lika tydlig längre. Är rädd för att dö men samtidigt så gör det för ont att leva som jag gör. Varför blir det aldrig bättre? Är 20 år och det känns som jag har missat så mycket jämfört med andra, är stolt och glad för mina vänner som har klarat skolan och påbörjat sitt liv men samtidigt så känner jag mig så misslyckad. Har så stora underbara drömmar och är så rädd att dem inte kommer i uppfyllelse pågrund av psykiska ohälsan och min äckliga jävla hjärna. Känner mig galen. Vill bara få någon jävla ro, något typ av tecken att det börjar gå framåt. Är bara så jävla trött nu, vet inte hur länge jag kommer orkar mer

[Purple Jilegu]

Hej,

Har du pratat med någon nära dig eller en psykolog. Jag vet att det kan kännas hopplöst och jag vet att det kan vara svårt att fråga efter hjälp men det är väldigt viktigt. Du kan också själv skriva ner dina mål och sedan försöka komma up med lösningar till hur du ska nå dina mål. Jag kan också tro att det är någon annan diagnos som har gjort att du har blivit deprimerad.

[Blue Leputo]

Hej Indigo Kisyba

Jag har också varit rätt nere under en stor del av mitt liv, jag är 29 år men började må dåligt när jag var 14-15 sen har det gått upp och ner men har lärt mig den hårda vägen att livet inte alltid blir som man tror/vill och dom flesta av mina vänner har börjat bilda familj och köpt hus osv. Jag känner mig rätt utanför i emellanåt men jag tänker att jag måste fortsätta kämpa och göra det bästa av det jag har. Och tid är väl det enda vi har som är säkert. Så har sökt till en utbildning nu och hoppas att jag kommer in på den om inte så får jag söka igen… Men det kommer ju att lösa sig tillslut och bara man fortsätter att kämpa så komne livet inte att bli sämre, det kommer att bli bättre även om det ser väldigt mörkt ut ibland… Jag har legat på sjukhus och kunde inte gå och hade inget närminne alls… Men med tiden så blev det bättre och nu 10 år senare så börjar livet bli lite mera (normalt)  Hoppas min text hjälpte lite granna 🙂 Ge inte upp!

[Blue Leputo]

Pratat med psykolog några gånger och det hjälpte mig faktiskt, var skeptisk från början men man måste iaf ge det några försök, efter typ 5-6 samtal så började det släppa för mig iaf

Tack för att ni tog er tiden att svara på min kommentar <3 Har lugnat mig lite nu, får mycket humörsvängningar så det blir rätt så illa ibland. Har gått till många psykologer i mitt liv och har precis kommit in på en OCD avdelning som ska hjälpa mig med min BDD. Så förhoppningsvis så ska dem hjälpa mig hitta vägen ifrån den här skiten. Men som ni säkert vet så tar ju vården sjukt långt tid på sig, mycket väntetider och köer. Så det känns ju som att det aldrig händer något, men försöker mitt bästa att se framåt. Är bara rädd att jag ska en dag bara ge upp helt när det är som värst, men förhoppningsvis så får jag något som visar att det är värt att fortsätta kämpa.

Blue leputo tack för att du öppna upp dig och berätta om din erfarenhet! Tråkigt att höra de du har gått gå igenom och känt men är glad för din skull att det har blivit lite bättre för dig (: <3

Håller tummarna att du kommer in på utbildningen!

[Blue Leputo]

Tack så mycket Indigo Kisyba. Det kommer att bli krävande och lite jobbigt men förhoppningsvis så blir det bättre än om jag är kvar på ett jobb som jag är less på och inte riktigt trivs super bra.

jag går inte in här varje dag så kan dröja mellan mina svar ibland…

Men denna sidan hjälper mig att hålla humöret uppe för det känns som att man hjälper lite granna iaf 🙂

Haft en rolig helg med fiske med vänner och träffat syrrans familj osv. Hoppet finns 🙂

Började försöka prata lite med en kompis som ja kände bättre förr så det känns ganska bra det med.

Fortsätt kämpa på! Ge aldrig upp! 🙂

 

[Yellow Capica]

🤎 du kommer inte ge upp. Människor som ger upp öppnar sig inte. Det är en styrka i sig att öppna upp. Fortsätt skriva av dig, vi är många här som har problematik. Många lider i tysthet. Kämpa, det blir bättre! Livet är ett skämt, passa på att inte ta det på för stort allvar. 🤎

[Blue Leputo]

Vill bara skriva att jag läste detta nu igen, har inte öppnat den sen i våras, men jäklar vad roligt det var att läsa om ert stöd. Har börjat kockutbildning nu och det funkar, har klarat alla prov hittills så jag är jäkligt glad över det men livet känns ju rätt tungt ändå i mellan åt. Ibland önskar jag att ja bara fick sova i flera år bara för att få lite mera energi… Men jag förstår ju att det inte skulle hjälpa egentligen, Har iaf två bra klasskamrater så det är roligt sen resten av klassen är helt okej. Bokat semester senare i vår så ser framemot det. Lärarna förstår mig väl inte helt även fast att ja berättat lite om vad jag varit med om. Men de är svårt att veta hur mycket man ska berätta egentligen. Berättat för en klasskompis iaf men vi är lika gamla osv kändes rätt och det gick ju bra. Hoppas verkligen att livet har börjat bli lite ljusare för er med! <3