Vart ska man ta vägen

Jag har varit deprimerad i princip hela mitt liv, men det var inte förräns min mamma gick bort 2018 som det verkligen blev ohanterligt. Jag är väldigt stolt över att jag fortfarande är i livet men nu börjar det verkligen bli svårt igen.
Hela min familj är en stor drös av toxiska narcissister som verkligen inte kan visa empati i mer än 10 sekunder. Den enda som jag kände mig älskad på riktigt av var just min mamma, så nu när hon är borta har jag varit så jävla ensam.
Förra veckan kapade jag kontakten med min syster pga flera års uppbyggnad av saker hon sagt och gjort. Det kändes befriande på något sätt, men samtidigt ledsamt. Sen min mamma gick bort var hon den jag pratade med, och även fast samtalsämnena ALLTID gick över till hur mycket jobbigar hon hade det så var det ändå skönt att ha någon att prata av sig till. Nu har jag ingen.
Och idag blev verkligen sista droppen med min pappa, vars hus jag bor i. Jag hade jobbat hemifrån, vilket hade gjort honom sur för att jag har en tendens att ”vara lat” (det är min depression som gör det), och hans reaktion fick mig verkligen att känna mig värdelös. Jag har verkligen INGEN här i livet, så vart fan ska man ta vägen? Har inga pengar att flytta ut just nu, och inga kompisar att vända mig till, så är fast hos denna människan. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar innan jag get upp.