Hem > Forum > Depression > Varför ska det vara så jävla svårt?

Varför ska det vara så jävla svårt?

Create new reply
Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

  • Nu är vi här igen. 3 år höll det. Nu rasar min värld samman igen. Har varit fullpumpad med psykmediciner senaste 10 åren. Jag vill gråta men kan inte. Jag vill prata men kan inte. Befinner mig i gränslandet där överlevnadsinstinkten fortfarande kämpar för mig.
    Känner mörkret ta över mig. Omfamna mig som en gammal bekant.
    varför ska det vara så jävla svårt? Livet. Döden. Ångesten river i bröstet.

    Avatar

    Jag vill(?) också prata men kan inte.. fastnar, hittar inte orden eller någon mening med det egentligen.
    som svar på din fråga; jag vet inte, undrar också varför det ska vara så jävla svårt!?

    Vad var det som höll 3 år?

    Trådstartaren

    Depressionen höll sig borta i 3 år. Nu är allt svart igen.

    Avatar

    Okej. Jag kände för att skriva något på ditt inlägg, men insåg samtidigt att jag har nog inte mycket att tillföra då jag själv är i mörkret mm.
    Får jag fråga vad som hänt, varför allt blivit svart igen?

    Trådstartaren

    Jag vet inte varför. Har återkommande depressioner. Hittar ingen orsak och det stör mig. Jag har familj och jobb och en fritid. Allt som just nu känns helt meningslöst.

    Trådstartaren

    Varför är alla chattar och allt stängt när man behöver det som mest? Mellan 02-05.
    ensamheten är störst när alla andra sover. Alla tankar hopar sig och trängs i huvudet.

    Trådstartaren

    WeMind hörde inte av sig idag. Fast de sa det. Jävla skitstart på det nya året. Eller skitslut på det nya året…

    så länge jag gör något som kräver fysisk aktivitet är det lugnt. Sätter jag mig ner kommer tankarna tillbaka.

    jag fattar inte. Jag har allt! Jag har det bra! Varför kommer självmordstankar och ångest som sliter i mig nu?

    Avatar

    Hej igen, min hjärna är totalt kaos så jag får inte ut orden. De kanske kommer här om en stund

    Trådstartaren

    Har fått en akuttid på WeMind. Första bedömningen gjorde en sjuksyrra. Fick tid på tisdag.

    Just nu badar jag i ångest och tomhet. Mina grabbar vet om hur jag mår. De är tonåringar. Fick lite skäll av 15-åringen för att jag inte berättat på en gång när jag visste.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Logga in