Varför lever man för

[Blue Fivala]

Jag har hela mitt liv känt att alla är besvikna på mig, liksom vem är attraherad av en som gått på anonyma alkoholister och varit spelmissbrukare. Känns knappt som att min mamma tycker om mig längre, det känns mer som att hon skäms över att ha mig som son, det ända hon ser är en människa som misslyckas med allt känns det som. Nu när man väl lever ett spel och alkoholfritt liv får man ju inget jobb på grund av tidigare misstag för att jag blev avskedad för att jag stal från min arbetsgivare för att finansiera mitt spelmissbruk vilket jag ångrar, jag har givetvist bett om ursäkt och betalat tillbaka varenda öre. Men Alla verkar tro att man är en dålig människa för att man en gång i livet gjort något riktigt dumt. Ibland känns det nästan som att det ända sättet att avsluta lidandet på att dö, just nu får jag ju låna pengar för att betala mina skulder och allt är bara kaos…😔

Fina du <3 Jag tror och hoppas din mamma älskar dig för din kärna som definierar just dig. Din unikhet. Just din personlighet, din aura, din humor och din blotta existens! Det är nog handlingarna som hon önskade vore annorlunda, hehe. Du har ju dock knappast mördat någon liksom. Lite pengar hit eller dit, vem bryr sig i långa loppet. Alla har vi gjort sjuka grejer vi ångrar djupt (jag har det iaf). Kanske kan du försöka förlåta dig själv för det här och börja se dig själv med en mer förlåtande blick? <3

[Blue Fivala]

Hej, ja det är ju iofs sant, problemet är bara att jag vet inte vad jag ska göra för att visa för folk att jag har ändrat på mig, jag är inte samma person som jag var då. Så fort arbetsgivare kallar mig för intervju och de får reda på att jag blivit avskedad så pekar dem och säger ” där är dörren typ” man får ju aldrig möjligheten att förändras om ingen ger en möjlighet att få komma in i det ”normala samhället”

Ah, förstår. Kan du slira på sanningen om varför du fick sluta på just den arbetsplatsen? Ge heller inte referens till just den arbetsgivaren? Jag har arbetat med rekrytering och det är ytterst ovanligt att någon berättar saker som kan ligga de i fatet, har jag märkt. Tycker heller inte det ska spela så stor roll varför någon kan ha slutat på sina tidigare arbetsplatser eftersom det är mer upp till bevis att sköta sig på nästa när man fått förtroendet. Jag rekryterade en gång en person som varit kriminell, fullt medveten om det, men eftersom jag inte bedömde det som relevant i tjänsten så anställde jag honom ändå. Det blev inga problem. Jag tänker likadant med dig att förmodligen är en hel del rekryterare snorkiga, så säg inget om vad som hände. Tror egentligen arbetsgivare mest är rädda för problem, men om man ser till att inte ställa till något så gör det ju ingenting om vad man gjort tidigare. Det är mitt tips; Ligg lågt med ditt förflutna. Du förtjänar ju en andra chans!

[Blue Fivala]

Jag har lite svårt för att ljuga. Jag tror snarare att det är därför jag inte har lyckats kommit undan när de frågar om det. Man tjänar ju på att vara ärlig tänker jag, men tydligen så gör man inte det i det här fallet då. Jag jobbade ju tidigare på swedbank ( jävla skitjobb överlag, men man hade ju en lön där iallafall.) så jag tror att det största problemet är för att jag är för ärlig och snäll för att komma undan samtalsämnet. Men varför ska de hålla på hela tiden för😔

[Blue Fivala]

Det var ju ändå på grund av mig som kundernas recensioner ökade. Måste de då vara så taskiga mot mig. De kan väl ta upp något jag gjorde bra också. Har svårt att hitta andra meriter. Jag är ju bara 23, jag har inte så jävla mycket erfarenheter förutom att jag har kandidatexamen i ekonomi

När du har talat sanning har du då förklarat att du skäms ögonen ur dig för det du gjorde på förra arbetsplatsen (visat genuin ånger, verkligen tryckt på det)? Och även varit extra tydlig med att du var omtyckt bland kunderna? Tänker att du behöver övertyga dem då att du är att lita på och en bra medarbetare?