Hem > Forum > Depression > Var är jag

Var är jag

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag är just nu hela 17 år och åren blir bara fler. Mitt liv är bara en loop som aldrig tar slut. Mina relationer har jag gett upp på. Det är alltid samma. Man hittar någon som man gillar och vill vara med. Man är med personen men sedan så blir man luft till dom. Det har hänt så med alla. Jag vet inte vad jag känner men jag har en person som konstant skriver till mig att jag måste sluta vara sur och sluta ha så mycket humörsvängningar. Men han skriver även i slutet på meningarna att det inte är illa menat. Så varför känns det som det. Dom jag just nu är kompisar med har nu som alla andra börjat behandla mig som luft. Det är som att i början i vänskaper så är jag skämtobjektet men sen när dom är bekväma och har nya så behöver dom inte mig längre. Det har varit så men inprinsip alla jag varit kompisar med.

    Jag var nyss tillsammans med en kille. Min första kärlek. Han gav mig komplimanger och hjälpte mig att inse att man mår mycket bättre med fina kommentarer än dåliga som ska vara skämt. Men sen när vi gjorde slut så tog det slut med dom fina kommentarerna och jag var igång med min oändliga loop. Jag är ett mynt i botten av en fontän som folk plockar upp för att dom vill kasta ner mig igen. Jag bara sjunker o sjunker till botten.

    jag tror jag låter mig själv plockas upp för enkelt. För det är alltid samma. En ny person kommer in i mitt liv och jag blir glad för jag har hopp med det slutar alltid samma. Dom slutar aldrig med kommentarerna och jag blir helt slut och tillslut kastad.

    jag har kommit till den insikten att jag tror jag är felet. Om detta händer just mig i en loop så måste jag var felet. Eller hur? Är jag för tråkig för att vara snäll med. Är jag kanske för ful? Är jag för störig? Det kanske är pinsamt att vara med mig. Men jag orkar inte vara ett skämtobjekt. Jag blir helt tom av det. Jag är bara slut och vill stoppa loopen. Om inte jag kan hitta något i livet som tänder en gnista i livet så vill jag inte ha livet.

    Hej, Det låter verkligen jobbigt men du är väldigt ung och kommer alltid att utveckla som människa. Om du vill så kan du förändra ditt liv och göra det till det bättre men det måste man göra själv, det är ingen som kommer göra det åt dig. Jag har själv varit med om mycket och talar av egen erfarenhet, om man inte gör en förändring själv så kommer man inte framåt… Jag jobbade alldeles för länge på samma jobb och kände mig värdelös men ny har jag börjat en utbildning i en annan stad och flytt hit så bara det gör att jag mår bättre sen om utbildningen kanske inte är den enklaste eller den roligaste det spelar mindre roll för mig. Jag tog mig ur ekorrhjulet och gjorde något annat och det känns bra för mig. Sen får tiden avgöra vad som händer… Men fortsätt att kämpa och ge inte upp!

    Jag tror jag förstår dig (kan aldrig veta säkert^^) Att känna som att bli behandlad som en boll som leks med låter inte kul och inget du ska acceptera tycker jag. Måste finnas några människor där ute som inte  lever på att göra skämt av andra människor.

    Jag är inte du men jag har varit i liknande sitvation när jag känt att relationer med vänner och kärlek har snurrat för mycket.det som hjälpte mig var det klassiska skaffat en hobby på det viset var inte personerna i gruppen det viktigaste utan ämnet som jag och dom andra intresserade oss för. Jag höll mig i utkanten häldre än i drama men endå i ett samanhang och sen träffade jag tillslut bra vänner. Kanske kan det ge lite hopp jag hoppas bra för dig:)

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.