Hem > Forum > Depression > Vågar inte ringa psyk
Vågar inte ringa psyk
-
Avregistrerad användare
Hej.
Det är första gången jag skriver här och mitt liv är katastrof. Vet inte om jag behöver dra nån bakgrundsgrej, så jag skippar det för nu. Blir för krångligt.
Just ikväll, eller senaste veckan egentligen, har jag så svårt att sortera mina tankar, ångesten kryper i mig och jag vet att jag ska ringa mobila teamet nu egentligen. Men vad ska jag säga? ”Hej, jag heter * och jag kan inte sortera mina tankar. Jag vill läggas in.” Det funkar inte så. Och jag har ingen kontakt med mobila i vanliga fall så de känner inte till mig. Jag skulle försköna och ingenting skulle vara så farligt egentligen, men jag har så ont att jag knappt kan andas emellanåt och jag vill bara skrika. Men jag är inneboende och jag kan inte prata med den jag bor med, så därför måste jag skrika på insidan och då gör allt så mycket ondare..
jag klarar bara inte av att trycka på numret för att ringa. Det tar emot. För jag vet att jag inte kommer ha något att säga. Och kommer känna mig dum som ringde och störde. Som jag alltid gör. Men jag vill verkligen in. Usch vad jag hatar allt som har med den långa korridorens trista, smutsiga väggar att göra, men jag måste få lite uppbackning och övervakning ett tag. Känner inte mig själv just nu.
Som vanligt när jag ska skriva blir det ingen mening med det.. men har någon nåt tips eller råd? Eller någonting? Vet inte vad jag ens var ute efter längre.. förlåt..
Avregistrerad användareTesta jourhavande präst, dom är bra att prata med och ge råd.
112
Testa jourhavande präst, dom är bra att prata med och ge råd. 112
Hur mår du idag? Lika illa?
Avregistrerad användare TrådstartarenTesta jourhavande präst, dom är bra att prata med och ge råd. 112
tack
Avregistrerad användare TrådstartarenHur mår du idag? Lika illa?
blir bara värre.. helgen är alltid så lång. Men imorgon kan jag ringa min vanliga sköterska. Har inte kunnat ta upp den här problematiken med henne dock, även om den varit längre än ett halvår..
blir bara värre.. helgen är alltid så lång. Men imorgon kan jag ringa min vanliga sköterska. Har inte kunnat ta upp den här problematiken med henne dock, även om den varit längre än ett halvår..
Vet du varför du har sån ångest? Jag lovar dig att den kommer att släppa men du behöver hjälp från en psykolog.
Avregistrerad användare TrådstartarenVet du varför du har sån ångest? Jag lovar dig att den kommer att släppa men du behöver hjälp från en psykolog.
jag har alltid haft mycket ångest, vet inte riktigt varför, orolig själ eller orolig barndom eller bara ett påhittat inre. Jag vet inte längre.
jag väntar på utredning för iom en väldigt stark krisreaktion efter skilsmässa uppdagades vad de tror är en personlighetsstörning, om det visar nåt blir det en lång psykologkontakt. För första gången och jag är fullständigt livrädd.
jag har alltid haft mycket ångest, vet inte riktigt varför, orolig själ eller orolig barndom eller bara ett påhittat inre. Jag vet inte längre. jag väntar på utredning för iom en väldigt stark krisreaktion efter skilsmässa uppdagades vad de tror är en personlighetsstörning, om det visar nåt blir det en lång psykologkontakt. För första gången och jag är fullständigt livrädd.
jag har alltid haft mycket ångest, vet inte riktigt varför, orolig själ eller orolig barndom eller bara ett påhittat inre. Jag vet inte längre. jag väntar på utredning för iom en väldigt stark krisreaktion efter skilsmässa uppdagades vad de tror är en personlighetsstörning, om det visar nåt blir det en lång psykologkontakt. För första gången och jag är fullständigt livrädd.
Jag har varit där själv och förstår mycket väl vad du går igenom. Kan du få lugnande tabletter? Ett helvete att ha ångest men det blir bättre med rätt hjälp. Är du ensam? Bra att inte stänga in sig utan försöka ha någon hos sig. I ensamheten blir allt värre, så var det för mig.
Avregistrerad användare TrådstartarenJag har varit där själv och förstår mycket väl vad du går igenom. Kan du få lugnande tabletter? Ett helvete att ha ångest men det blir bättre med rätt hjälp. Är du ensam? Bra att inte stänga in sig utan försöka ha någon hos sig. I ensamheten blir allt värre, så var det för mig.
Ja det är verkligen ett helvete, där beskrev du det helt rätt. Jag har mycket olika mediciner nu och den som funkat lite ångestdämpande har inte haft effekt nu.. jag är inneboende av anledning att jag inte klarade ensamheten. Men jag har så svårt att prata, att berätta. Det är som att orden fastnar i strupen, för jag har vartenda samtal klart i huvudet. Annars har jag ingen direkt.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.