Vad ska jag göra egentligen?

Livet känns hopplöst nu. Har depression och tar medicin emot det men mitt mående har bara gått utför de senaste dagarna. Försökte ta mitt liv för 2 dagar sedan genom att skära mig djupt men då kom mina föräldrar på mig. Har tänkt mycket på att försöka igen då allt bara är skit. Går inte att beskriva hur jag mår, är helt tom inombords och från ingenstans kommer en panikattack.

Vad ska jag göra? Har försökt med allt jag kan för att hålla hoppet uppe men det känns lönlöst. Någon som känner igen sig i hur jag mår?

[Azure Lecite]

Hej

jag är 18 nu och jag har inte försökt ta livet av mig och inte deprimerade heller. Men när jag mår dåligt då o då så tar jag ett steg tillbaka och funderar på hur mina föräldrar och syskon kan påverkas av det jag gör. Ibland lönar det sig att inte tänka på sina egna problem och istället hjälpa andra. Det kan hjälpa dig med att hanters dina egna problem. Till nästa gång när du mår dåligt eller deprimerade sp tycker jag att du borde prova att sysselsätta dig. An idle mind is the devil’s workshop. Sköt om dig

Hej!

Jag känner igen mig i hur du beskriver ditt mående, med upplevelsen av tomhet och tankar kring hopplöshet. Det är ett djupt smärtsamt ställe att vara på. Så ensamt. Vill bara skriva att du inte är ensam med denna upplevelse, vi är så många som har haft den. Vad får du för hjälp i detta? Tänker att du verkligen inte ska vara ensam i din kamp. Bra att du skriver om hur du har det här.

Anonym skrev:

Hej! Jag känner igen mig i hur du beskriver ditt mående, med upplevelsen av tomhet och tankar kring hopplöshet. Det är ett djupt smärtsamt ställe att vara på. Så ensamt. Vill bara skriva att du inte är ensam med denna upplevelse, vi är så många som har haft den. Vad får du för hjälp i detta? Tänker att du verkligen inte ska vara ensam i din kamp. Bra att du skriver om hur du har det här.

Hej

Skönt att veta att någon läser och kan känna igen sig, känns inte lika ensamt i alla fall. Just nu får jag ingen hjälp med hur jag mår. Har testat att gå till ett flertal psykologer som finns där jag bor men jag klickar liksom inte med någon utav dem, tyvärr.

Hej,

Förstår hur tungt det känns med tomhet, hopplöshet etc. Har själv varit deprimerad i drygt 3.5 år (bättre i dagsläget dock) som först började med panikångest så har lite erfarenhet inom området.

Vilken/vilka mediciner tar du? Många behöver prova olika tills något faktiskt hjälper, alla fall är ju olika liksom. För mig så gjorde mediciner att jag bara mådde sämre så slutade med sånt efter ett år ungefär. Sedan 2 år tillbaka har jag enbart haft kontakt med en privat psykolog som jag klickade med. Synd att du inte hittat någon du trivs med än men fortsätt leta för hittar du rätt psykolog så blir det nog bättre ska du se.

Finns här ifall du undrar något eller bara vill ha någon att prata med. Kämpa på!