Hem > Forum > Depression > Vad händer med mig?

Vad händer med mig?

Visar 5 inlägg - 25 till 29 (av 29 totalt)
28
  • Hej ”Red Bababo”.

    Det är jag ”Blue Fyrujo” som svarat dig genom hela tråden.

    Efter att ha läst ovanstående inlägg från dig som för mig är ett akut inlägg, så råder jag dig till att ringa nödnumret: 112.

    Tala om att du just nu har ALLVARLIGA SJÄLVMORDSTANKAR och att skada dig själv och att DU INTE HAR ORK ATT SJÄLV TA DIG TILL AKUTEN. Säg att du vill bli hämtad och att LÄGET ÄR MYCKET AKUT Den som svarar när du ringer 112 kommer att lägga in dig som priorited 1, så du kommer att bli hämtad väldigt snabbt.

    På psykakuten kommer en psykiatriker bedömma ditt måendetillsammans med dig, då du har allvarliga självmordstankar så blir du troligen att bli inlagd på en avdelning där de mer utförligt pratar med dig och upprättar en vårdplanering så att du kommer att må bra.

    Innan du ringer 112 så plocka ner din personliga hygienartiklar såsom schampo, tandborste, kam, kalsonger, t-shirts, tofflor, morgonrock, en bra bok, din dator, mobiltelefon och laddare och annat i en bag. Anledningen är att det känns bättre att ha sina privata saker med dig om läkaren vill behålla dig på sjukhuset för vidare utredning.

    Var inte rädd att du stör när du ringer 112, det är VIKTIGTatt du förstår det. Tveka nu inte att ringa dem, man behöver inte ha brutit benet för att få hjälp av dem. Det är viktigt att du talar om för dem på 112 det du skrivit i ditt senaste inlägg.

    Hör av dig senare när du känner dig bättre och berätta om den hjälp du fick efter att ha ringt 112.

    Ta hand om dig

    MVH ”Blue Fyrujo”

    PS. Tänk nu inte att ”du inte har tid” med att eventuellt bli kvar på sjukhuset. Ditt mående är proritet ett.

    Trådstartaren

    Tack,

    Jag ska tänka på det. Det tar emot väldigt mycket. Jag vet inte hur mycket jag skrev igår men jag ringde till akuten själv för att höra en röst innan jag åkte dit. Hon verkade vänlig och de sa att jag skulle åka dit. Då inträffade nästa problem. Jag kan åka sjukresa men mitt kort var inte laddat. Ingen i kundtjänst kunde hjälpa mig så att jag kunde åka till akuten. Jag blev så arg. Ska jag behöva ringa 112 helt i onödan för att sjukresesystemet är så krångligt och oanvändbart?

    Så till slut åkte jag inte. Men nu har jag iaf tagit steget och ringt och jag ska kolla upp det där kortet idag. Jag har också insett att jag inte kan förlita mig på hjälp från vänner längre. Jag har tusentals vänner på facebook. Jag har massor av vänner som sagt åt mig att jag kan höra av mig till dem dygnet runt om jag mår dåligt. Igår fanns ingen där för mig och jag insåg att detta inte är något jag kan lägga på mina vänner. Så jag har valt att inte alls dela med mig längre mer än till min granne som har ungefär samma problem. Jag kan inte hjälpa att känna mig övergiven av mina vänner även om jag innerst inne vet att de vill mitt bästa, att de vill hjälpa mig och att de inte har något ansvar för mitt mående. Men rent praktiskt och realistiskt vet jag att det är en oframkomlig väg till bättring. Jag kan använda mina vänner för att fördriva tiden och kanske uppleva några bra stunder ibland. Men de kan inte hjälpa mig i den situation jag är i. Och igår kunde jag inte ens få hjälp av vården pga ett idiotiskt problem med ett plastkort.

    Jag har blivit erbjuden företagshälsovården av min organisation. Kommer att ta det erbjudandet. Vårcentralens kontakt är inte tillräcklig. Jag ställde mig på vågen i morse. Jag har gått ner ungefär 1 kilo på en vecka. Det låter ju inte så mycket men jag väger nu under 74 kilo mot mina normala runt eller strax över 80. Och det har hänt bara på ett par veckor.

    Jag har den stundande resan till hon som jag skulle hälsa på i utlandet. Jag är fullt medveten om att kontakten jag har med henne är väldigt destruktiv för mig och är det som egentligen satt igång hela det här illa måendet. Så jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill samtidigt inte göra henne illa och avskärma mig från en otroligt fin person som varit väldigt nära mig och som jag delat mycket personligt med. Men kanske är det så jag måste göra. Frågan är om jag då kommer se det som ännu ett misslyckande och att det kommer göra ont ändå.

    Det jag kände igår kväll vill jag aldrig mer vara med om. Jag kände att jag behövde komma ur min kropp. Att den var ett fängelse. Och att jag var helt ensam i världen.

    Jag kommer förmodligen göra ett nytt försök med akuten. Jag önskar bara jag kunde få en eller två dagars sinnesro. Nu är det ett konstant elände. Jag vill bara fly från min lägenhet och min egen kropp.

    Hej ”Red Bababo”

    Ett litet fastare råd från mig: Fundera inte, om, och hur, och när. Du ringer inte 112 helt i onödan. Du ska ringa 112 i ditt tillstånd. Du behöver träffa en psykiatriker samt at få vila i ditt nuvarande läge.

    Gör inte det så svårt för dig genom att jämföra för och nackdelar. Du får sinnesro efter att ha ringt 112 och fått prata med en psykiatrispeciallist.

    Ju snabbare du handlar, desto snabbare känner du dig bättre (egen erfarenhet. Jag har själv använt 112 flera gånger och blivit hämtad, de är mycket vänliga kan jag försäkra)

    MVH ”Blue Fyrujo

    Trådstartaren

    Hej igen,

    Tack så hjärtligt för dina råd och dina uppmaningar. Jag ska verkligen komma ihåg det. Jag tror att jag har löst problemet med sjukresorna också så om jag skulle behöva så kan jag nog lösa det genom den vägen också. Jag har också fått en tid hos en psykolog genom företagshälsovården. Så jag känner att jag iaf för stunden har gjort vad jag kan göra. Jag ska försöka aktivera mig lite i helgen, om vädret tillåter. Men jag hoppas jag får med mig någon. Jag behöver umgås med någon. Står inte ut med att vara själv. Jag har aldrig haft problem med det tidigare. Jag har älskat att vara för mig själv då jag alltid annars är väldigt  påpassad genom jobbet. Så vi får se. Men jag återkommer nog med en uppdatering så småningom.

    Vill bara tacka. Det är otroligt fint att det finns folk som är beredda att hjälpa människor fast man inte ens har ett ansikte på varandra. Trevlig helg.

    Hej igen. Du kan när du har ork och lust komma med en uppdatering, men det är inget måste. Du ska inte känna något tvång att svara.

    Jag skriver i forumet helt frivilligt i bl.a. denna tråd för att jag känner igen mig själv i den.

    Printa gärna ut dina egna inlägg i denna tråd så psykologen själv kan läsa, eller så har du du dem som ett ”kommihåg”. Det är så lätt att glömma när man väl sitter hos psykologen, ett litet tips bara.

    mvh ”Blue Fyrujo

Visar 5 inlägg - 25 till 29 (av 29 totalt)
28

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.