Hem > Forum > Depression > Vad gör man när man inser att det är en själv som är felet i äktenskapet?

Vad gör man när man inser att det är en själv som är felet i äktenskapet?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Jag och min man har varit tillsammans i 12 år. Varav 4 år som gifta. Efter vi fick vårt barn för 2,5 år sedan så hände något. Jag var inte samma person längre. Jag kan inte tänka klart, jag kan inte fokusera, jag gör konstant fel. Jag gör tvärt emot vad vi har kommit överens om. Jag minns inte saker vi pratat om.

    Jag är ganska 100 på att min familj har adhd/add i familjen. Vi är 3 systrar som ”symptomen” stämmer in på oss alla. Vissa mer eller mindre, men olika på alla. Just nu mer än någonsin på mig. Har ingen diagnos, jag har sökt efter hjälp, blev hänvisad till Modigo. Ingen aning hur lång tid det tar att få sin ansökan prövad. Men jag känner att jag är totalt borta i allt. Jag får fruktansvärda vredesutbrott. Vi har aldrig förr bråkat så mycket som vi har gjort de senaste 2,5åren. Hälften av tiden tänker jag att alla har det bättre utan mig. Att mörker är ända utvägen. Jag önskar inte mitt barn all skit alla bråk vill bara att hon ska ha det bra. Men jag är liksom okapabel till att få livet och äktenskapet till att fungera..

    Jag gick till en psykolog för ca 1 år sedan. Jag trivdes inte med denne och hoppade av. Kändes inte rätt. Ångest inför varje bokat möte. Mådde nästan sämre inför psykologmötet än i vardagen.

    Jag vill bara kunna leva som förr, när vi var lyckliga. Samspelta och älskande…

    Avatar

    Jag bara tänker om det här kan handla jättemycket om sömnbrist och stress i grund och botten till det som sedan blev konsekvenserna? Alltså att t ex ADD/ADHD-symptomen blommar friskt när du är under en så himla stor belastning – som det ju är att ha ett pyttelitet barn? Småbarnsåren tror jag ofta gör supermånga “personlighetsförändrade”? Har två systrar med barn sedan ganska många år tillbaka (ena många år, andra inte) och det är vilda vestern oftast i familjerna. Kanske att ena systern mer “tiger ihjäl” konflikterna med sin man – passivt aggressiv. Men efter betraktat småbarnsår på nära håll undrar jag hur mycket som det kan ha påverkat att äktenskapet blivit såhär – för er? <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.