Hem > Forum > Depression > Utslängd från psykiatrin efter 30 år

Utslängd från psykiatrin efter 30 år

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Avatar

    Varför lura unga som inte mår bra psykiskt att det finns hjälp att få, allt de behöver göra är bara att vänta på sin tur medan åren går. Du fixar inte att slutföra dina studier och till slut blir det ohållbart att arbete.

    Man märker det inte när man är deprimerad att alla dina jämnåriga skaffat både barn och karriär, de är utomhus varje dag, du kan inte minnas när du var utomhus sist förutom meningslösa besök till psykiatrin där man fortsätter att prova med olika mediciner som inte tillför något alls, under 4iden hinner du bli utsatt för allt möjligt skit av omgivningen, det blir lätt så när man inte mår bra och inte får hjälp.

    Du börjar få problem med tänderna men du har inte råd att gå till tandläkaren. Ungefär samtidigt märker du att den somatiska vården inte har någon ambition att bistå med vård om du fått lungonflammation eller problem med lederna, det är psykosomatiskt säger de och suckar, du tar upp tid för riktiga patienter.

    Psykiatrin suckar också och börjar misstänka att du missbrukar droger, i stället för samtal blir du nu istället drogtestad i tid och otid. Vad du än gör berätta inte om du dricker alkohol vid de få tillfällen du har pengar över att dricka alkohol för, de pengarna borde du ha lagt på tandläkaren i stället, som om man faktiskt kan få tre rotfylllningar och 14 hål lagade för 100 Kr.

    Du börjar få bröstsmärtor, och det hugger i ryggen.

    “Oroa dig inte det är bara panikångest”

    -säger man och noterar att ditt blodtryck är på tok för högt, men det får inte du veta, du får bara veta att du har “160/110”.
    Om du inte hade varit deprimerad hade du så klart googlat och insett att du måste kräva medicin, regelbundna kontroller och någon slags psykiatrisk behandling så du kan ta dig ur depressionen och börja leva ett mer aktivt och hälsosamt liv. Men eftersom du är djupt deprimerad så googlar du inte, du antar eller snarare hoppas att avsaknaden av tid för återbesök hos husläkaren innebär att allt är helt OK, du köper argumentet
    “Du känner efter för mycket”.

    Åren går och det hugger I ryggen och du får ofta kramp i bröstet. Mensen upphör ganska obemärkt men du kommit i klimakteriet. De tankar du hade de gånger du gjorde abort:

    “klart jag ska ha barn, så fort jag kommit ur den här depressionen och mår bra”.
    -men tiden är redan förbi.
    Jesus! Hur länge har jag egentligen mått så här dålig!? Det börjar bli dags för att få hjälp för “psykisk ohälsa bland äldre” så jag kontaktar psykiatrin igen. De vill “säkerställa” att jag inte har någon missbruksproblematik, för att få läkartid en genom att kräva att jag ska kissa I en liten bytta när ansvarig sjuksköterska tittar på, om jag inte gör det så är jag inte välkommen till psykiatrin vad som än händer.

    Så här 40 år senare ångrar jag att jag bad psykiatrin om hjälp, jag hade klarat mig lika dåligt utan psykiatrins hjälp.

    Avatar

    Sent svar men guuuuuuuu vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag är 39 år, plötsligt i förklimakteriet, barnlös, ensam och helt slut. Känner mig 1000 år gammal av allt lidande, kämpande och alla motgångar. Jag har stretat i motvind hela livet och nu orkar jag inte mer. Depression, PTSD, GAD, paniksyndrom. Takykardi, högt blodtryck, Crohns sjukdom, endometrios etc. Ont överallt. Gråter tills jag däckar eller svimmar och spyr av panikångest. Totalt utmattad av livet. Det finns ingenting kvar av mig. Jag vet inte vem jag är längre. Eller vad jag vill. Jag vill ingenting. Jag vill inte leva men skulle nog inte klara av att ta livet av mig pga panikångesten. Hjärtat är för trasigt och traumatiserat för att orka en till kärleksrelation. Vill inte. Barntåget har lämnat perongen för länge sedan. Vad finns kvar att se fram emot? Ensamhet, smärta, tarmcancer, åldrande… Fy fan vad vidrigt allt är. Så jävla hemskt, trasigt, kargt, mörkt, hopplöst och tomt.

    Psykiatrin har jag lämnat för länge sedan. Det finns inget att hämta där för tillstånd som depression, ångest, komplex ptsd eller personlighetssyndrom bl.a. Tyvärr. Psykiatrin funkar bäst för psykossjukdom, bipoläritet, fobier och vissa tvång. År 2021 och psykiatrin vet inte ens vad som orsakar depression.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.