Uppenbarligen vill jag inte dö men hur faan ska jag orka leva?

[Pink Jikone]

I förrgår tappade jag allt,  efter mycket om och men åkte jag hem till en tjejkompis… drack alldeles för mycket alkohol för att döva den hemska ångesten jag hade. Ja, det hjälpte ett tag såklart men sen när jag gick hem så blev allt så mycket värre. En panikångestatack from hell.

Precis när jag hade svalt ångrade jag mig, tänkte på mina barn, jag hade ju inte sagt hejdå ordentligt… Så jag såg till att spy upp allt jag hade i kroppen (kändes det som) och uppenbarligen tabletterna med.

Nu tänker jag varför lät jag det bara inte ske.. Egentligen kanske jag inte vill dö, men hur ska jag orka leva? Jag orkar inte med mig själv, och skammen över att må såhär utan anledning.

• Detta ämne redigerades för 2 år sedan av en moderator. Anledning: på grund av att det strider mot användarvillkoren på Mind Forum

Hej fina du <3 Att ha så hög ångest som du beskriver och därför behöva döva den känner jag såväl igen mig i. Det är ett fasansfullt tillstånd. Förstår att du agerade i desperation. Jag tror du behöver ta små, små steg upp ur det här. Börja i en ände, gärna be om hjälp på flera tänkbara sätt om det är möjligt. Det är jättebra att du skriver här. Du hjälper dig själv genom att göra det. Det är ett steg i rätt riktning. Jag tänker att det är vanligt att känna skam för att man inte tycker att det finns rimliga anledningar till det. Kändisen Nour El Refal har jag för mig har pratat en del om det i olika serier hon har gjort. Att hennes depressioner och självmordstankar just är så svåra att förstå eftersom hon inte ”borde” må dåligt. Kanske du kan söka på henne och se om du får upp något så du slipper känna dig ensam i just den upplevelsen?

Finns det förövrigt något som jag kan göra så du mår bättre?

Värme <3

[Pink Jikone]

Tack för svar <3

Ja, att skriva är lättare än att prata med nån, jag går till en kurator men vågar inte vara helt ärlig kring mina tankar. Jag har ju sagt att jag tappat livslusten och om mitt impulsiva misslyckade försök, men inte att jag har planer på att försvinna.
jag sökte lite men verkar som att det mesta Nour har gjort inte sänds längre på SVT, ska leta en gång till och se om det kan hjälpa mig i mina tankar.

Det var ”Landet lyckopiller” upptäckte jag när jag också googlade nu. Vad typiskt att det inte går att se längre. Här på forumet dyker det upp inlägg då och då där personer beskriver exakt det också, om att inte känna att det finns någon riktig orsak till ens mående. Känner du att du får någon hjälp av kuratorn som hjälper på riktigt, eller känns det mer som att personen bara lyssnar? <3