Hem > Forum > Depression > Trött på att leva

Trött på att leva

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Avatar

    Vet inte ens vart jag ska börja eller varför jag skriver. Vill inte låta som en person som bara klagar heller, men är lite deppig när jag skriver detta nu så ni som läser mitt inlägg får ha lite överseende med det. Jag är otroligt deprimerad och tänker varje dag på att avsluta mitt liv eller skada mig väldigt svårt. Ibland när jag blir ledsen så känner jag en sån stark hopplöshet och tomhet i kroppen, så det kan kännas som att min kropp styr mig till att försöka ta livet av mig. Som om min depression har tagit över hela mig. Jag lever med en kille som nästan alltid är snäll och glad mot mig, men ibland kan bli väldigt arg och skrika på mig. Skälla tills jag gråter och sen fortsätta. Och aldrig trösta mig efteråt. Han vet att jag är deprimerad men ändå håller han på såhär. Det är bara vissa dagar han blir så. Förra veckan blev det så grovt att jag blev så ledsen över hur han var mot mig så jag kände att jag hade kunnat avsluta mitt liv på plats. Tog mig in i panik till akut vuxenpsyk men dom kunde inte hjälpa mig om jag inte beslutade att bli inlagd. Men jag har ett jobb att sköta så jag kunde inte. Så nu har jag fått lugnande som jag bara sover av och en remiss till vårdcentralen, har jag tur får jag prata med någon om några månader. Egentligen väntat i över ett år på att få träffa psykolog men jag får aldrig det. Vill verkligen inte leva längre, jag vill verkligen göra något hemskt mot mig själv hela tiden. Byggt upp ett sånt stort självhat mot mig själv så jag tycker att det är det enda jag förtjänar nu. Vet inte vad jag ska göra.

    Avatar

    Vilket svin han verkar vara, även om han är snäll och glad oftast. Skäller tills du blir knäckt och sen fortsätter, säger inte förlåt…så beter man sig inte enligt mig. Särskilt inte om han vet att du har depressionsproblematik. Verkar inte som han hjälper dig upp direkt. Du är ju i akut behov av hjälp! Var inte rädd för att låta gnällig, den här platsen är till för att skriva som det är, det är inte gnäll. Så du behöver inte ursäkta dig :). Hjälpte han dig till akutpsyk? Om inte så är det förbaskat illa. Jag har varit djupt deprimerad och även inlagd vid ett flertal tillfällen och…du är sjuk vännen. En inläggning är ALLTID bättre än att du gör nåt så dumt som att avsluta ditt liv. Det är inte så jävligt å bli inlagd det kan vara en vändpunkt. Hurusom, det är upp till dig. Men du är inte ensam om att må kass! Känn dig i gott sällskap här inne å vi vill ditt bästa :). Du måste prata med någon utomstående nu! Kö i månader till vc duger inte alltså, jo för all del stå kvar i den! Men du behöver hjälp nu. Har du pratat med dem här på mind? Har du ringt jourhavande präst, är det något du skulle kunna tänka dig? Har du en familj du kan prata med? Återigen det där med jobb och inläggning, ditt liv är viktigare än ditt jobb! Blir du inlagd så får det som ske sker, du behöver en vändpunkt. Medicinerar du? Förutom de lugnande? Tar du antidepp?

    Du skriver för att du ropar på hjälp och det är befogat, du behöver verkligen hjälp. Kram!

    Hej! Det låter verkligen som du har det riktigt jobbigt just nu. Självmordstankar
    är inte ovanligt när man mår dåligt, men det är viktigt att du tar dem på allvar.
    Det går att få hjälp och har man självmordstankar behöver du prata med någon
    om dem. Det kommer inte att vara så här jobbigt konstant. Ett steg på vägen som
    verkligen kan vara värdefullt är att kontakta Självmordslinjen på 90101 eller
    mind.se/sjalvmordslinjen. Där kan du anonymt ringa eller chatta dygnet runt
    med någon av Minds utbildade volontärer. Det kommer att vända, men du
    behöver få hjälp. Vi tror på dig.

    Avatar
    Trådstartaren

    Vilket svin han verkar vara, även om han är snäll och glad oftast. Skäller tills du blir knäckt och sen fortsätter, säger inte förlåt…så beter man sig inte enligt mig. Särskilt inte om han vet att du har depressionsproblematik. Verkar inte som han hjälper dig upp direkt. Du är ju i akut behov av hjälp! Var inte rädd för att låta gnällig, den här platsen är till för att skriva som det är, det är inte gnäll. Så du behöver inte ursäkta dig :). Hjälpte han dig till akutpsyk? Om inte så är det förbaskat illa. Jag har varit djupt deprimerad och även inlagd vid ett flertal tillfällen och…du är sjuk vännen. En inläggning är ALLTID bättre än att du gör nåt så dumt som att avsluta ditt liv. Det är inte så jävligt å bli inlagd det kan vara en vändpunkt. Hurusom, det är upp till dig. Men du är inte ensam om att må kass! Känn dig i gott sällskap här inne å vi vill ditt bästa :). Du måste prata med någon utomstående nu! Kö i månader till vc duger inte alltså, jo för all del stå kvar i den! Men du behöver hjälp nu. Har du pratat med dem här på mind? Har du ringt jourhavande präst, är det något du skulle kunna tänka dig? Har du en familj du kan prata med? Återigen det där med jobb och inläggning, ditt liv är viktigare än ditt jobb! Blir du inlagd så får det som ske sker, du behöver en vändpunkt. Medicinerar du? Förutom de lugnande? Tar du antidepp? Du skriver för att du ropar på hjälp och det är befogat, du behöver verkligen hjälp. Kram!

    Han jobbade när jag fick åka in till akutpsyk, men försökte ringa honom men han ville inte ens svara så han klickade. Han svarade till slut men han skällde mest på mig och sket i att jag var där. Så fick ta mig igenom det själv. Har aldrig pratat med någon annan än min sambo förutom nu i det här inlägget, är väldigt ensam och har inga vänner jag umgås eller pratar med. Flyttade hit för några år sen bara. Medicinerar inte alls längre, gjorde det förr. Har en historia av depression och ett självmordsförsök sen innan så käkade medicin i samband med det. Legat inne någon natt på psyk då med men var ganska tungt medicinerad då så minns inte mycket. Tack för ditt svar, längesen man kände att någon verkligen bryr sig om mig.

    Avatar

    Ok. Ja jag bryr mig :). Jag har tagit del av din historia och vill att du ska veta det. Du verkar ganska nedbruten psykiskt. Han har verkligen inte betett sig ok. Har också övernattat kraftigt medicinerad på psyk. Bara: droga ner mig så jag slipper allt elände ^^. Låter som du behöver medicin igen. Hoppas du kan vända allt det här, djupa depressioner är inget att leka med. Kan krävas en omfattande läkarinsats. Skriv av dig här inne och vi läser vad du skriver och försöker stötta så gott vi kan, det är vad jag kan erbjuda :). Styrkekram!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.