Jag vet inte hur länge jag orkar hålla upp en fasad. 4 år som sjukskriven, två inläggningar på akutpsyk, 2 år i terapi, och nya utredningar väntas. Ska jag verkligen behöva leva med den här tomheten i hela mitt liv? Vad f*n är det för mening?
I hemlighet går jag och önskar att jag blev sjuk, alltså….riktigt sjuk.. Dödligt.. Så jag kunde bli fri utan att behöva ta livet av mig i “onödan” .
När jag var liten, typ 12, bestämde jag mig att om jag inte blivit av med den här känslan av att inte höra hemma, av att vara tom, och känna sig “fel”, så skulle jag ge mig själv tillåtelse att ta livet av mig när jag blev 30.. Ett år kvar.. Ett år kvar, sen kan jag få lov att slippa vara en kvarnsten för allt och alla.