Känns som att i samhällets ögon så har jag misslyckats som en person. Känns som jag måste va på dessa medicinerna bara för att vara som andra. Jag vet inte vad jag vill bli. Jag har nedsättningar och blir behandlad som jag är 5 år. Jag vill inte leva såhär. Jag har verkligen misslyckats så hårt i samhällets ögon. Andra kan säga att jag verkar mogen och stark, men det är jag inte, jag är ett barn som är rädd. Jag är så nära att försöka igen, jag orkar verkligen inte mer. Har hört så många gånger att det blir bättre men efter 5 år av kämpande har det bara blivit värre. Jag så trött på mig själv. Skulle aldrig vilja någon annan gå igenom allt jag själv har, och kommer alltid kämpa för att rädda andra. Men personligen så vet jag inte mer.