Har en förmåga att låta ångesten ta över mitt liv utan att de syns utåt. Relativt framgångsrik, men något äter upp mig inifrån. Det enda som hindrat mig tidigare är barn, men idag är första gången det plötsligt känns mindre viktigt. Jag orkar bara inte mer. Vill inte ta livet av mig men vill bara lägga mig ned och låta allt rinna ut i sanden, jobb, hem, relationer. Och sen när allt är borta är väl det steget lättare.
