Hem > Forum > Depression > Tonårskänslor i den vuxna åldern

Tonårskänslor i den vuxna åldern

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Ni vet när man var en såndär dramatisk tonåring? Man hatade allt och alla och livet bara sög. Till att de känslorna var över sen och allt var bra igen och man fortsatte som ingenting.
    Men när man nu står här i vuxen ålder. Man är så trött på allt, allt suger och man orkar inte ta tag i sig själv och dra sig upp. Det vänder helt enkelt inte till de bättre. Ett ständigt krig i sin hjärna, kamp mot daglig ångest och depression som kryper längs ryggraden på en och sprider sig som cancer i  hela kroppen.
    Det gör så ont, varje dag. Det vänder aldrig. Man funderar på om man platsar någon annanstans, där uppe bland stjärnorna. Att man redan har haft sina bra år här nere på jorden. För ingenting känns hemma längre här nere. En ständig trötthet i sig och man drar sig undan för man orkar inte.
    Jag har jätte fina vänner, en jätte fin familj en fantastisk omgivning. Men ändå i centrum är man ändå ett skal som inte är där mentalt. Känslan att man helt enkelt inte hör hemma.
    Sen kommer den där funderingen på hur man ska avsluta allt, man får de inte ur sitt huvud.
    Men vad gör man. Man fortsätter kämpa, fortsätter strida. Den dagliga kampen mot sig själv.

    Det kan vara så enkelt att du behöver ändra någonting, bara som variation. Du kanske skulle flytta?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.