Tips på att bygga upp självkänslan?

Jag vill bara flika in här och säga att jag läst din tråd noggrant och har ett rätt så långt svar på gång. Så jag har inte glömt att svara, men jag har lite koncentrationssvårigheter så jag återkommer sen igen när jag är klar 😊

Vad glad jag blir! 🙂

Absolut ingen brådska!

 

Hur är det med dig idag förresten?

Själv mår jag ganska okej just nu, fullt upp med jobb och massa projekt på fritiden så hinner inte tänka så mycket, sen får jag ju mycket stöttning av min partner tack och lov 🙂

Anonym skrev:

Jag vill bara flika in här och säga att jag läst din tråd noggrant och har ett rätt så långt svar på gång. Så jag har inte glömt att svara, men jag har lite koncentrationssvårigheter så jag återkommer sen igen när jag är klar 😊

Anonym skrev:

Är det någon här som vet hur man bygger upp sin självkänsla? Min är totalt raserad efter ett långt missbruk som jag numera är fri från. Hur gör man för att börja älska sig själv igen om man nu börjat hata sig själv som jag gör? Jag kan bara inte förlåta mig själv. Vill börja om på noll, men hur gör man det med allt bagage som extremt dåligt samvete exempelvis?

Grattis och välkommen tillbaka!

Jag har ett svar som kan låta knäppt men som faktiskt funkar. Jag har imiterat karismatiska personer i min omgivning som liksom är förinställda på att att alla ska älska dem/se dem som charmiga innan de ens öppnat munnen. Detta tillåter dem att vara sig själva utan att skämmas, och som ett brev på posten kommer självuppskattning. (typ jag mår skit idag, har du någon choklad till mig?) Ungefär som små barn som inte bryr sig om vad andra tycker men förväntar sig uppskattning/kärlek (och om inte så *axelryckning, gå vidare till nästa*). Gå in i detta tankesätt helhjärtat. Tala om för dem som undrar att du har haft det jobbigt men nu är tillbaka med extra livserfarenhet i bagaget, och att du är redo att leva livet som DU ÖNSKAR och FÖRTJÄNAR, med de orden. Till exempel: ” jag har länge haft det jävligt, nu förtjänar jag att vara lycklig, att leva mitt liv som jag vill, och det här är vad jag vill….” Du behöver inte gömma ditt förflutna och dina skuldkänslor, bara yttra dem och avsluta med något positivt (ex ”bla bla känns skit men nu ska jag göra det som jag alltid längtat efter och förtjänar, och det är…”) Hamra in mantrat i din omgivning så går orden till slut in i dig själv. Använd stora ord, tydligt, så folk inte kan annat än förstå och sympatisera.  Och när du pratar eller tänker för dig själv, använd positiva ord som jag VILL jag ÖNSKAR jag FÖRTJÄNAR (istället för jag vill inte, förtjänar inte osv) Öva detta gentemot andra och till slut känner du det i själen.

Och om någon är otrevlig mot dig så bara le och gå vidare så blir de förvirrade och undrar vad du har för hemlig lösning som inte de har 😉

Droger är ju droger, de äter upp dig och din omgivning. Vem som helst kan trilla dit. Men nu är det du som har kontrollen och inte drogen /drogerna, vad det nu än var. En annan sak, de trevligaste och mest sympatiska personer jag har träffat är just de som har svårast bakgrund, eftersom de har livsinsikt. Ha inte dåligt samvete, du hamnade säkert där av en anledning, och nu går du vidare, du vet hur du INTE vill leva livet, och då har du bra svar.

Tjena igen! 🙂

Tänkte bara flika in här igen, hur är det med dig nu TS? 🙂

 

Jag själv mår bättre numera, börjat acceptera att det inte är en jättegrej i detta sammanhang, eftersom min sambo inte tycker det och därmed ska jag inte behöva tänka ”tänk om” hon inte tyckt så.. Typ 🙂

 

Har haft bra veckor bakom mig, inte mått riktigt dåligt på ett bra tag nu, precis som att de onödiga tankarna liksom börjat tunnas ur mer och mer, upprepar dock ibland för min sambo att jag ångrar allt så mycket osv, men att jag inser att det varit som en drog.

Hej igen! Nu har jag läst ditt andra inlägg, och det är faktiskt galet vad väl jag känner igen mig i det du skriver! Det är väldigt många faktorer som du beskrivit i ditt liv som liknar mina egna. Tänkte kommentera lite olika delar av det inlägget nu.

För det första var även jag en väldigt snäll, omtänksam och försiktig person enda från uppväxten. Men i 5:e klass började jag känna mig utanför och det fortsatte så enda upp i gymnasiet. Jag trillade sen dit med droger av alla möjliga slag, och under denna period (ca 7 år) var jag totalt känslomässigt frånvarande och inte alls mig själv rent ut sagt. Otroligt destruktiv som person blev jag, och både det ena och det andra jobbiga hände (orkar inte vara mer specifik just än).

Sen för två år sen kom jag i alla fall precis som du till insikt med vad jag höll på med. Vilket ledde till total panik som än idag kan brista ut i panikattacker och extremt låg självkänsla vissa dagar.

Eller egentligen känns allt jättejobbigt mest hela tiden, inte bara vissa dagar. Däremot är vissa dagar värre. Jag tror kanske du kan förstå vad jag menar. Sen den dagen då man ”vände” har skammen liksom varit bestående. Jag vet hur svårt det är att ta till sig orden ”alla är unga och dumma och gör dumma saker” eller liknande. Men det är nog lite så man får tänka tror jag.. Samt att drogerna gjorde mig till en annan person. Jag var liksom ”sjuk” ändå på ett sätt.

Jag vet att man får arbeta väldigt mycket med just såna här saker i DBT-behandling. Jag vet inte om du har borderline vilket är vad som krävs för att få denna behandling, men det kanske kan vara värt att kolla upp. Man brukar tänka mycket svart/vitt då och vara självdestruktiv på olika sätt.

Jag ska själv som sagt börja med behandlingen nu till veckan och vad jag har hört är att det är mycket fokus på just acceptans.

Hur som helst, fram tills nu har jag nog mest försökt stoppa undan mitt problem i en låda. För att försöka ta itu med allt när jag börjar i terapin. Vilket gjort problemen lite värre, det känns verkligen ohälsosamt att undertrycka känslor. Hoppas få lite verktyg att hantera de här känslorna som leder till en ständigt underliggande stress varje dag.

Hoppas att allt fortsätter bli bättre och bättre för dig! Det är jätteroligt att höra 🙂 Själv försöker jag skaffa mig själv fler och hälsosamma rutiner, det hjälper verkligen. Jag har ännu ingen aning var jag kommer landa, men jag börjar faktiskt bli lite hoppfull inför framtiden. Bara jag lyckas lösa ”mitt stora problem” så det inte står ivägen. För just nu står det tyvärr fortfarande ivägen för att jag ska komma dit jag vill. Såpass ärlig mot mig själv har jag i alla fall blivit, men hur det ska lösas är jag fortfarande osäker på.

Anonym skrev:

Grattis och välkommen tillbaka! Jag har ett svar som kan låta knäppt men som faktiskt funkar. Jag har imiterat karismatiska personer i min omgivning som liksom är förinställda på att att alla ska älska dem/se dem som charmiga innan de ens öppnat munnen. Detta tillåter dem att vara sig själva utan att skämmas, och som ett brev på posten kommer självuppskattning. (typ jag mår skit idag, har du någon choklad till mig?) Ungefär som små barn som inte bryr sig om vad andra tycker men förväntar sig uppskattning/kärlek (och om inte så *axelryckning, gå vidare till nästa*). Gå in i detta tankesätt helhjärtat. Tala om för dem som undrar att du har haft det jobbigt men nu är tillbaka med extra livserfarenhet i bagaget, och att du är redo att leva livet som DU ÖNSKAR och FÖRTJÄNAR, med de orden. Till exempel: ” jag har länge haft det jävligt, nu förtjänar jag att vara lycklig, att leva mitt liv som jag vill, och det här är vad jag vill….” Du behöver inte gömma ditt förflutna och dina skuldkänslor, bara yttra dem och avsluta med något positivt (ex ”bla bla känns skit men nu ska jag göra det som jag alltid längtat efter och förtjänar, och det är…”) Hamra in mantrat i din omgivning så går orden till slut in i dig själv. Använd stora ord, tydligt, så folk inte kan annat än förstå och sympatisera. Och när du pratar eller tänker för dig själv, använd positiva ord som jag VILL jag ÖNSKAR jag FÖRTJÄNAR (istället för jag vill inte, förtjänar inte osv) Öva detta gentemot andra och till slut känner du det i själen. Och om någon är otrevlig mot dig så bara le och gå vidare så blir de förvirrade och undrar vad du har för hemlig lösning som inte de har 😉 Droger är ju droger, de äter upp dig och din omgivning. Vem som helst kan trilla dit. Men nu är det du som har kontrollen och inte drogen /drogerna, vad det nu än var. En annan sak, de trevligaste och mest sympatiska personer jag har träffat är just de som har svårast bakgrund, eftersom de har livsinsikt. Ha inte dåligt samvete, du hamnade säkert där av en anledning, och nu går du vidare, du vet hur du INTE vill leva livet, och då har du bra svar.

 

Tack! 😊 Det var väldigt fina ord och jag kommer verkligen försöka ta till mig dem. Behöver ju lite råd så hoppas det här ska hjälpa. Är faktiskt väldigt negativ och elak mot mig själv så det gör det väl omöjligt att få tillbaka en bra självkänsla och självbild.. Måste verkligen tänka på vad jag säger till mig själv och vända på det här!

 

Tack igen, det värmer så mycket varje gång jag får ett svar här!