Hem > Forum > Depression > Tappat hopp

Tappat hopp

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag är en ung tjej normalbegåvad väldigt rikt socialt liv. Folk tycker om mig vart jag går och jag har inget utåt som någon skulle anmärka, alltid sedd som glad sprallig social tjej… förutom utav mina vänner som skulle säga att jag har perioder, eller min dåvarande pojkvän som skulle säga de gånger han fått knuffa mig från bilar eller kollat vilka tabletter jag tagit.

    Kanske är det att jag aldrig fått hjälp mot min adhd, jag får aldrig någonting gjort, aldrig, oavsett hur mycket kompetens alla runt omkring mig hävdar att jag har. Kroppsliga bekymmer på löpande fot, trasiga familjesituationer som utåt ser ganska bra ut. Allmän jävla otur helt enkelt. Inte nödvändigtvis värre än någon annan, men inte ett tursamt liv

    Jag har inte känt glädje till saker på länge. Länge var relationer och kärlek det enda som gav mig någonting, just för det jag oftast annars känner är trötthet – vara matt. Hur hållbart är det?

    Jag läste nyligen igenom mina dagböcker. Varje sida liknar den andra oavsett om det är 2022 eller 2014. ”Jag känner mig misslyckad, smälter av trötthet. Jag kanske bara måste hålla ut, det kanske beror på x, x, x, det blir bättre. Imorgon. Jag ska sluta hata mig själv, mitt liv, de runt omkring mig. Livet blir kanske bättre” Hur deprimerande är det inte att nästan varje sida är ett upprepande. Jag har mått såhär så länge jag kan minnas.

    jag orkar inte längre, jag har försökt
    Jag ser världen, det vackra och det fula. Färger, tyg, scener är väldigt tilltalande till mig särskilt. Men jag har ingen ork. Varken fysiskt eller mentalt. Vilken ung tjej orkar inte resa? Orkar inte umgås med vänner? Familj? Spela spel? Gå ut och festa? Vilket nöje som helst. Min själ känns trött.

    Ärligt talat vet jag inte vad denna respons kan tillföra men… kanske något? Någon sorts… relaterbarhet?

    Tänker i alla fall lite i samma banor som dig. Fyller 29 i år men bara de senaste 2-3 åren tagit steg fram mot att bli en ”fungerande” vuxen på ytterst grundläggande nivå. Hurra får autism som ens föräldrar aktivt ignorerat, grävt huvudet ner i sanden för, ”du har bara lite sociala problem”… och jag lät mig luras till att tro detta och sökte aldrig hjälp. Bättre blev det inte att jag inte lyckades få till eftergymnasiala studier och/eller presentera mig väl nog för att knappt ens nå arbetsintervjuer i bästa fall.

    Nej, jag begär inte att få saker på silverfat men vad jag skulle ge för ” hjärnkapacitet” som gav mig förmågan att ”automatiskt/instinktivt” göra så att jag lever ett normalt liv där jag jobbar ett 9-5 eller studerar och på det lever jag ett normalt socialt lov där dating och stunder med vänner och/eller en kär på restaurang hör helgerna till, jag åker också på semesterresor… lever som din vanliga ungdom helt enkelt.

    Men bra grej också att viljan att förändras (nyckelord, här) är så intensiv att 3 år efter första försöket tog jag mig från 6 dagar till snart en månad av NoFap (och det kommer bara fortsätta framåt) samt min kroppsvikt klart och tydligt visar att jag börjar övervinna matberoende. Förändring är vägen till en normal vardag och liv. Det måste säkerligen vara så!

    <3 Det låter som att det just är utmattning som är centralt i det du beskriver? Tröttheten i att inte orka göra det som annars kan ge energi (kompisar, fester, livet) och tröttheten i att inte orka ta tag i saker (skola tolkar jag det som)?

    Tror verkligen du skulle ha stor hjälp att exempelvis medicineras för ADHD som du nämnde? Få hjälp i att slipper slita så och parera när utmattningen gör entré i tillvaron? <3

    Ge inte upp fina du! <3 Skickar massor med kramar

    Livet kan vara så mycket mer än vad det känns just nu. Du behöver dock lära dig att se
    på livet från ett annat perspektiv. Vi kan inte förändra vårt liv i ett ögonblick men i ett
    ögonblick kan vi välja att se ett halvfullt glas i stället för ett halvtomt. Perspektiv har en central del i hur vi upplever världen och saker och ting runt omkring oss. Fokus och perspektiv, dessa två begrep har en enorm betydelse i vårt känsloliv.
    Lär dig att leva här och nu och uppskatta allt du är och har samtidigt som du tålmodigt och aktivt arbetar för att förbättra och förändra de som du önskar . Om något oönskat skulle mot förmodan hända i framtiden får du hantera det då och endast då. Det som du har på gång just nu i livet måste du försöka lära dig att hantera en sak i taget. En dag i taget. Allt blir lättare så. Tiden skapar, förändrar, lindrar och omvandlar allt, utom Gud.

    Viljan att förändras och en uppriktig tro att det är möjligt är väsentligt. Våra tankar skapar vår värld.

    Starta med att börja älska dig själv på riktigt och tycka att du är värd mycket. För det är du.
    Släpp det förflutna. Det är död och vi inget kan göra åt det. Nuet däremot står i våra händer. Vi har makt över det. Låt oss lära oss att fokusera på det. Släpp det förflutna och försök förlåta både dig själv för vad som varit och även alla människor som må ha sårat dig på olika sätt. Förlåtelsen gynnar alltid först den som förlåter.
    Tänk på vad som potentiellt fortfarande kan hända i ditt liv om du styr livet i rätt riktning. Du har en enorm makt och kan se till att det blir så.
    Jobba med dig själv. Älska dig själv för den unika och oersättliga varelsen du är. Du är och har alltid varit älskad av Gud och Han vill att du lär dig också att älska dig själv. Hur kan vi på riktigt älska ändra människor utan att först älska oss själva. Jesus var rätt tydlig i sitt budskap. ”Älska din näste som dig själv”.

    Sök all hjälp som du kan få, varje sig det är från olika samhällsinstanser, människor runt omkring dig, här på forum eller andra källor som finns tillgängliga. Glöm dock inte hur väsentligt det är att hjälpa sig själv.
    Ta emot hjälp men glöm inte att utvärdera effekten av den hjälpen som du får. Tappa aldrig tron att det är möjligt att bli bättre. Tankar har en oanade stor påverkan i våra liv.
    Arbeta ständigt med dig själv och så småningom kommer du att kunna omvandla mörkret inom dig till ljus, sorg till glädje och tomhet till fullfyllnad. Ett litet ljus är allt som krävs för att bryta den totala mörkret. Många gånger har den rätta vägen funnits så nära oss men vi, medvetet eller omedvetet, tittat bort eller helt enkelt inte sett den, utan sökte efter vägar och svar någon annanstans.
    Sann lycka och välmående är ett inre tillstånd som man bara kan uppnå om man arbetar konstant med sig själv. Lyckan är ingen fysisk plats. Inte heller beroende av social-, karriär-, familj- eller ekonomiskstatus. Lär känna dig själv. Försök förstå vad som händer i din inre väld och i ditt liv. Gör din inre utveckling och förändring till det bättre den nya mening av ditt liv och lyckan ska komma till dig. Det finns så otroligt mycket som du kan förändra i ditt inre och yttre liv, även om det inte alltid känns så. Vi har alla enorma potentialer inom oss själva som bara väntar på att bli upptäckta och utvecklade. Som en frö planterad i bra jord, men utan vatten, sol och omvårdnad för att växa och uppnå sin riktiga potential. När vi plötsligt ser till att uppfylla dessa behov, vecka efter vecka, år efter år, kommer det att växa och slutligen bli ett vackert och fint träd som då belönar vårt hårda arbete med skugga och frukter.

    Rekommenderar starkt en video på Youtube från Dr. Gabor Maté. Denna är en av många andra jättebra videos av honom. Jag hoppas att du kan få något ut av den.

    https://www.youtube.com/watch?v=IoppxgDTzUU&t=2526s&ab_channel=MotivationThrive

    Några andra tankar om livet:

    Livet består av två delar. Ena delen kan vi påverka, vi har makt över, och den andra delen kan vi inte påverka, saknar alltså makt över (även om vi ALLTID har makten att påverka hur dessa påverkar oss inombords). Vi kan påverka mycket genom våra beslut, handlingar, tankar, tro, värderingar, prioriteringar osv.. Däremot finns det mycket som vi inte kan påverka, såsom tiden, när, hur och om vissa händelser inträffar för att endast nämna några.

    Låt oss fokusera på den delen som vi kan påverka. Och det är så otroligt mycket som vi kan påverka. Var kan vi finnas inspiration, mening, syfte och krafter någonstans? Uppenbart finns det mycket i denna värld som många av oss har svårt att relatera till och finna glädje i. Men måste vi begränsa oss till de få vägar som presenteras för oss som de som tar oss till lyckan och framgång? Tänk om de flesta har fel? Tänk om de vägar som verkligen leder till ett harmoniskt, lyckligt och meningsfullt liv går i en helt annan riktning?

    När det gäller den andra delen av livet som vi inte kan påverka, varför inte försöka förstå den, leva i harmoni och samarbeta med den? Kan det vara så att vi missförstått dess påverkan och syfte i våran liv? Där vi ser lidandet, finns kärlek, där vi ser orättvisa finns rättvisa, där vi ser mörkret finns ljus, där vi ser slutet finns en ny början. Att uppnå detta är möjligt och om man bestämmer sig för det öppnas det en helt ny värld framför och inom en själv.

    Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

    Allt gott <3

    Jag har gjort en hel del dumma saker redan från tidig ålder och har varit väldigt stökig när jag växt upp. Jag fick inte umgås med vissa i min klass för deras föräldrar för att jag var så stökig, redan som liten blev jag dömd och folk hade sina fördomar om mig. De vet inte ens vem jag är. Jag vill att alla ska må bra oavsett om jag känner personen eller inte men jag har aldrig känt att jag hör hemma nånstans för alla kopplar bort mig. Jag började hålla på med droger för att dämpa min ångest och nu har jag varit ren i 1 månad men jag har aldrig mått så här dåligt, jag har ångest varje dag och gråter till sömns varje kväll. Jag har ingen att prata med. De kompisar jag har säger att de finns för mig men ingen bevisar det alltid korta svar och frågar inte om jag vill göra saker och de döljer saker som fester och liknande ifrån mig. Jag är trött på alla fördomar om mig jag är trött på att vara utanför hela tiden på grund av vem jag var förrut. Ja jag mår inte bra och jag har tröttnat på att svara att jag mår bra, jag klarar inte av att hålla masken längre. Jag är trött på att tänka är det mig det är fel på? Är det jag som inte är normal? Varför vill ingen vara med mig? Varför säger dom att dom tycker det är kul och ses och att vi borde ses oftare om de nästa gång händer något inte ens tänker på mig! Är jag så jobbig? Jag orkar inte längre, jag klarar inte av snacket som snackas bakom min rygg. Jag orkar inte längre höra att folk inte vågar prata med mig ifall de säger fel saker och jag blir arg. Jag är trött att på att höra att allt blir bra. Jag är trött på att höra att han/hon inte bjöd dig för att de inte litar på dig. Jag är trött på att höra att det var jag som snodde telefonen som man tappat bort för att man är för full. Jag är trött på att folk tror att jag är den jag var för 5 år sedan. Jag är trött på att folk kallar mig för korkad, dum, invandrare, tjockis, mongo, kriminell, svin, förstör för alla som arbetar. Jag har en sak o säga till er som snackar så fucking mycket skit! Jag har jobb, jag har inte gjort ett allvarligt brott på fem år, jag vill aldrig slåss, jag har aldrig gått på bidrag. Folk förändras och det har jag gjort! Men ändå hatar folk på mig och ändå står jag där ensam fast jag blivit den person som jag alltid velat vara, den lugna snälla personen.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.