Hem > Forum > Depression > Svårt att sätt ord på det.

Svårt att sätt ord på det.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Under lång tid  senaste året har mitt mående blivit sämre och sämre. Känner mig mer och mer nedstämd och ensam trots att jag valt att stänga in mig mer och mer. Har gott om vänner och nära och kära. Ett bra arbete med många fantastiska barn som besöker oss dagligen. Utåt visar jag inget alls utan problemen kommer hemma och trots det väljer jag att vara kvar hemma.

    Har ett fungerande liv utan några som helst problem. Sista året har varit skit rent utsagt fått många motgångar med utbildningsval och negativa besked. Falskt anklagad för något jag ej gjort som jag kommer få dras med för alltid. Pga av detta kom jag ej in på en utbildning som kräver stort säkerhetstänk. Många års slitande rakt ner i graven. Det mesta går ut för plus 25kg på vågen sen juli. Mina närmaste vänner känner att det är något men jag vet inte vad jag ska svara förutom att jag behöver va ensam. Nyligen utomlands med många vänner och barn som även där drog jag mig undan och var för mig själv under hela tiden.

    Jul och nyår kommer och det blir ännu sämre och mörkare av årstiden.

    Dom flesta vänner har goda relationer med förhållande och barn. Och saknaden av att ha någon blir större och större. Har ej haft problem att hitta någon innan men nu är det typ kört om jag ej flyttar känns det som. Behöver den där närheten gissar jag och en trygghet. Träffade en för ett tag sen men vi bor på helt skilda platser och olika länder. Efrer vi setts och haft det väldigt trevligt så kommer ju verkligheten ikapp man måste ju åka hem dit man bor. En person jag knappt känner får mig att gråta av saknad och den närhet man fick är borta trots att jag gärna ville vara kvar.

    Problemen är många och jag förstår inte vad eller hur jag ska komma ur detta när jag knappt själv vet vad problemet är eller kan sätts ord på det. Sedan aug har jag blivit mer och mer trött skulle kunna sova dygnet runt känns det som. Normalt är jag en morgon människa som kliver upp är noga med rutiner och struktur. Nu kan jag sova 18h utan problem och känner mig fortfarande trött och vill sova mer. Och det är ej för att jag sovit för länge som jag är mer trött utan min kropp är trött och skälen säger åt mig att sova och vara ensam.  Är en person som gillar att ligga och läsa bok sola på stranden osv men har inte ro att ligga stilla. Tror mitt blodtryck är kast efter dessa kg som jag gått upp. Känner en sådan enorm stress över något som jag ej kan förklara. Viktigt i detta är att jag mår ej dåligt så att jag inte vill leva eller göra mig illa på något sätt.

     

    Bara enorm tomhet och ledsamhet inom mig att jag skulle vilja gråta i en vecka ungefär. Tack

     

    Det vackra i att dina vänner märker av en skillnad är att dem bryr sig, dem är uppmärksammade på ditt mående. Du har folk som bryr sig om dig i din närhet.

    Saknad efter någon att älska delar många, det vackra i det är också att när du minst anar det kommer kärleken komma. Allt du kan göra nu är att göra dig redo för den, fokusera så mycket som möjligt på dig själv så att när kärleken väl kommer tar du inte med dig ohälsosamma beteenden eller tankar. Du får mer tid till dig själv nu och har förmåga att utnyttja det.

    Att må dåligt men inte kunna förklara varför är enormt vanligt, jag delar den känslan. Man mår dåligt och känner hopplöshet och meningslöshet, men man kan inte riktigt förstå anledning till dem känslorna.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.