Hem > Forum > Depression > Svår agorafobi

Svår agorafobi

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Avatar

    Har gått igenom mycket i mitt liv. Allt från mobbning och manipulation. Min far är narcissist, han gillar att köpa dyra saker för att visa upp sig och sket i att betala räkningar hemma. Vilket min mor fick stå för. Det var bråk nästan varje dag och jag trodde att han skulle döda henne. Samtidigt fick jag skäll varje dag för att jag inte presterade i skolan. Har aldrig fått ett godkänt på ett prov.

    Under åren har jag utvecklat svår agorafobi och sitter ensamn i min lägenhet. Har försökt i många år att bli av med detta men som det ser ut så blir det inte bättre. Att bara gå runt hörnet är ett rent helvete, svettas ihjäl av paniken.

    Ibland önskar jag att jag kunde få ett livstids straff och aldrig komma ut igen så jag slutar oroa mig om jag har mat eller inte.

    Problem hade jag på jobbet med, fick stressa och jobba ihjäl mig för att inte få sparken. Kände mig konstant hotad. Måste man va psykopat för att leva ett normalt liv i sverige idag?

    Kan man verkligen bli frisk från detta???

    Har läst att medicin och kbt inte hjälper så bra vid svår agorafobi.

    Känner mig fortfarande utmattad efter 4 år då jag blev av med jobbet.

    Avatar

    Du ser ut att må riktigt dåligt. Du skriver att det inte är så effektivt mot din typ av fobi med terapi och medicin. Men har du provat? Din stress kanske minskar så mycket att du åtminstone inte behöver oroa dig för att gå till mataffären för att handla.

    Ta kontakt med din vårdcentral för att få en remis till en utbildad terapeut. Det kan ju vara bra att testa innan du förkastar vården.

    Vänliga hälsningar

    MIND moderator

    Avatar

    KBT hjälper vid agorafobi men den stora utmaning med kbt är att det är ditt steg att ta.. Medicinering var något jag fick höra inte fanns, men ångestdämpande har hjälpt några bekanta..

     

    Själv började jag med att få hjälp av en vän, hon och jag åkte buss runt stan o lämnade aldrig bussen (hon förklarade för busschauffören varför vi följde med hela varvet runt), det hjälpte mig otroligt att på något sätt i “tryggheten av bussen” få uppleva hela stan och till slut kunde jag byta buss o åka andra turer o till slut kunde jag klara det utan min vän.. men det tog 2 år av bussåkande 😊 Men man får hitta det man klarar och göra det om o om igen och utöka det lite i taget.. det är ca 12 år sen och nu har jag inga större problem även om jag kan känna mig lite motvillig till att gå ut ibland så tar jag alltid steget ut..

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.