Hej! Jag antar utan att egentligen veta, att det finns andra här som är i lite samma sits som mig. Jag är deprimerad sen två år tillbaka, och har haft mer intensiva perioder av suicidalitet, då jag åkt in till akuten och fått hjälp. Jag är inskriven på psykiatrin, men min kontaktperson gick precis i pension så jag har ingen professionell hjälp atm.
Hur resonerar ni kring suicid som inte är akut? Vad gör ni då? Jag är suicid men inte så att jag känner att jag aktivt kommer att ta mitt liv. Det är mer en känsla av en längtan att ta mitt liv. Jag förstår att det inte är bra, men jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig?
Det är ju inte akut – alltså har jag ingen hjälp av psykakuten. Det är inte heller ingenting – alltså behöver jag hjälp. Men vad gör man när det är akut utan att vara akut?
