Hem > Forum > Depression > snart färdig

snart färdig

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag har haft självmordstankar i över 15 år. Jag har ingen jag kallar nära vän, det är tufft. inser att jag själv är delaktig i det då jag asocierat mig som ensam ända sedan jag var mobbad i tonåren.

    mobbad, tandställning, akne, var gift där min fru blev av med ett barn i magen samt blev handikappad för livet. en bror samt två kompisar som har eller hålle på att knarka ihjäl sig. två företag som inte gått alls bra. nuvarande förhållande där min partner visar upp extremt narscisistiska tendenser och plus har ett barn i magen som används som hållhake. buhuu så synd om mig va.

    har ett par saker kvar att lösa så att min bortgång inte skapar problem för några nära, sen är allt klart. hänga mig har alltid varit min plan.

    Hej!

    Va tråkigt att höra hur du har haft det och har det!

    Jag är väldigt ung så kan kanske inte hjälpa till speciellt mycket. Men jag tycker du är så oerhört stark som fortsätter kämpa, att du fortfarande finns kvar här idag, oavsett hur dåligt du än mår! Det är så starkt!

    Finns det möjlighet att du söker dig till vården som kan hjälpa dig med dina tankar och känslor?

    För varje sekund, timme och dag som går, försök kämpa vidare, trots att det känns skit, för du betyder så mycket!

    Kram!

    Trådstartaren

    Hej! Va tråkigt att höra hur du har haft det och har det! Jag är väldigt ung så kan kanske inte hjälpa till speciellt mycket. Men jag tycker du är så oerhört stark som fortsätter kämpa, att du fortfarande finns kvar här idag, oavsett hur dåligt du än mår! Det är så starkt! Finns det möjlighet att du söker dig till vården som kan hjälpa dig med dina tankar och känslor? För varje sekund, timme och dag som går, försök kämpa vidare, trots att det känns skit, för du betyder så mycket! Kram!

    Tack för de vänliga orden, ! jag har inga goda erfarenheter av vården, eller rättare sagt av de mediciner bekanta fått för sina psykiska besvär

    Hade det inte varit värt att uppta kontakt med vården? Det behöver inte nödvändigtvis vara medicinering, utan mer samtal?

    15 års kamp och nu ska du ha barn. Yes! Det är något att fira.

    Se medicinen som en krycka för psyket. Huvudsaken är att hänga kvar i livet. Vad som än gäller. Hur skör tråden än är. Det finns mycket annat att offra innan du offrar ditt liv. Och nu ska du ge ditt barn en gåva, sin egna pappa.

    Det finns långt mer hjälp att få än vad man tror är möjligt. Att vi är ensamma är den största lögnen. Våga leva!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.