Hem > Forum > Depression > Slutet.

Slutet.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej!

    Jag lider av en svår depression. Har nu varit så här i snart ett år, och har varit sjukskriven sedan dess. Jag har upplevt att det blir allt värre ju mer tiden går.

    Vården försöker hjälpa mig. Jag är inne på min fjärde medicin – Brintellix är vad som gäller för mig just nu. När ångesten blir allt mer påtaglig tar jag Oxascand. Jag träffar även en psykolog en gång i veckan. Jag känner att inget hjälper. I början kände jag att medicinen hjälpte, men ju mer jag har gått på Brintellixen (ökad dosen numera), så känner jag att hur mina självmordstankar och ångesten är allt jobbigare.

    Sorgen inom mig växer. Skalet som jag så gärna vill fylla upp med energi är snart tömd. Jag vill inte leva längre – men det som håller mig vid liv idag är enbart min dotter som jag har varannan vecka.

    Allt jag tar mig an går emot mig. Inget går min väg. Jag har ingen lust med något. Det som en gång var mina hobbys är något jag idag avskyr. Orkar inte helt enkelt med något alls.

    Känner att inget funkar. När man tror att man har nått en ny botten, visar det sig i efterhand att det var en topp…

    Jag fantiserar dagligen om hur jag vill ta mitt liv. Jag vill så gärna göra det, men ändå inte. Jag har ingen att prata med, min familj förstår inte, mina vänner har fått nog av mig.

    Det gör ont. Så ont.

    Låter sjukt jobbigt! Kämpa på. Jag känner igen det du skriver. Jag går in i extremt mörka perioder ibland. Är inne i en sån just nu. Känner att inget hjälper. Varken medicinen, träning eller att jobba. Har extrem ångest.  Har varit sängliggande hela dagen idag. Har bara en person jag kan prata med som förstår. Men jag vet att jag alltid på nåt sätt lyckas ta mig ur dessa perioder och det är det som får mig att kämpa vidare.
    Så med detta ville jag bara säga att du inte är ensam. Du tar dig ur detta!

    Hej! Jag lider av en svår depression. Har nu varit så här i snart ett år, och har varit sjukskriven sedan dess. Jag har upplevt att det blir allt värre ju mer tiden går. Vården försöker hjälpa mig. Jag är inne på min fjärde medicin – Brintellix är vad som gäller för mig just nu. När ångesten blir allt mer påtaglig tar jag Oxascand. Jag träffar även en psykolog en gång i veckan. Jag känner att inget hjälper. I början kände jag att medicinen hjälpte, men ju mer jag har gått på Brintellixen (ökad dosen numera), så känner jag att hur mina självmordstankar och ångesten är allt jobbigare. Sorgen inom mig växer. Skalet som jag så gärna vill fylla upp med energi är snart tömd. Jag vill inte leva längre – men det som håller mig vid liv idag är enbart min dotter som jag har varannan vecka. Allt jag tar mig an går emot mig. Inget går min väg. Jag har ingen lust med något. Det som en gång var mina hobbys är något jag idag avskyr. Orkar inte helt enkelt med något alls. Känner att inget funkar. När man tror att man har nått en ny botten, visar det sig i efterhand att det var en topp… Jag fantiserar dagligen om hur jag vill ta mitt liv. Jag vill så gärna göra det, men ändå inte. Jag har ingen att prata med, min familj förstår inte, mina vänner har fått nog av mig. Det gör ont. Så ont.

    Hände det något som gjorde att du började må såhär för ett år sedan?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.