Uppvuxen med en mamma som är tablett missbrukare och som drack hela tiden, pappa drack med gammal narkotika missbrukare och fd kriminell. Av min pappa har jag lärt mig att man alltid ska vara stark och aldrig visa mina känslor då jag kan framstå som svag framför andra.
Jag kommer ihåg då jag grät i bilen då mamma stannade på parkeringen och skulle till systemet och köpa det där som gör henne konstig om kvällarna och beter sig på ett sätt då jag är rädd och kommer gråta mig till sömns.
Mammas alkoholvanor blir värre, pappa stack. Jag blir akut ett fosterfamiljs barn till en dålig familj och mamma behandlingshem och pappa är ej i bilden. Dömd av lärare, elever i skolan och blev av med mina vänner.
Får flytta hem efter 2 år. Jag började träffa killar, blir erbjuden droger som jag blev fast i snabbt. Killar utnyttjade mig. Jag kände mig som en äcklig människa men var inte värd bättre, i stunden kändes det som jag på något sätt fick någon kärlek och kändes uppskattad men bara i stunden. Sedan kom ångesten i några dagar sedan till helgen samma sak.
Jag var fast i min bubbla. Den där gången jag blev våldtagen av 20 personer jag kände att jag var värd det att, det var mitt egna fel. Även blivit hotad av dem. Dem tyckte det var en rolig grej att knarka ner en 16 årig tjej och knarka Bern henne och våldta, det var då jag började med knark. Dem förstörde mig grovt än vad jag redan var. Kommer aldrig känna mig ren. Kommer aldrig kunna berätta för min blivande
Jag hade inga vänner, fick en bästa vän som senare svek mig, ingen chock va? Varför ska det gå bra för mig?
Jag började träffa en kille som jag blev gravid med, tvingad till abort, dagen jag gjorde den lämnade han mig.
Lever med en mamma som är psykisk sjuk som aldrig är stabil i sitt psyke, jag har fått ta hand om mig själv och vara hennes mamma ibland också. Jag tror jag har borderline då jag sökt upp symptom eftersom mamma har det bland annat skrattar hon mig i ansiktet. Eftersom jag verkligen inte haft det svårt enligt henne.
Jag blir alltid sviken av alla. Jag är världens snällaste tjej och har för stort hjärta.
Jag är bara en 19 årig tjej som behöver kärlek och kunna känna sig uppskattad någon gång. Livet ska aldrig gå i rätt väg.
Man kan inte tro jag är en tjej som mår dåligt jag är alltid den glada tjejen som ser fin ut, välklädd, pratar aldrig om mina problem. Jag är den som försöker hjälpa alla eftersom man aldrig vet vad någon bär på.
Jag orkar verkligen inte mer.
Och detta är bara en liten del av allt